Det var den första rosen vi skaffade till vår trädgård 1990. De sattes i en rund rosenrabatt som ersatte den förvuxna dvärgtallen som vi grävde bort det första vi gjorde när vi kom hit. Idag står de på en annan plats eftersom den fina runda rosenrabatten stod i vägen för utbyggnaden av huset.
En annan ros är "den gröna" en okänd ros som vi fick som krukväxt. Efter ett par år ute i rabatten har den både bytt färg och växtsätt. Den har skjutit i höjden och lovar väldigt mycket med många knoppar i år.
Herr'n i huset är den som gillar rosor mest (för att han sällan behöver gödsla, klippa, ansa, täcka, dutta och pilla...?) och hans favorit är nog de färggranna Rumba.
Så lyckat förresten att de fresiorna, ur påsen med blandade färger, blev gula just här.
Jag blir mer och mer övertygad om att växterna inte alltid har förutbestämd genetisk färg, utan de bestämmer sig på vägen upp när de bekantat sig med sina grannar.
Jag tror du har en poäng där. Varför skulle de annars bli olika färger olika år. Ett år såg jag vita förgätmigej på flera ställen. Men efter det har jag inte sett några (även där de var vita de året). Jag tror också växterna kan anpassa sitt utseende efter grannarna. Jag har fått in parksallad i min trädgård och som små blad ser det ut som primulorna de växer vid.
SvaraRadera