Min mysiga katt. Vill vara med över allt. Ställer jag upp stativet och monterar jätteobjektivet för att fota fåglar, så kommer katten så klart och undrar vad som pågår. Resultatet - inte en fågel i blickfånget, men mycket rop och skrik bland trädkronorna. Varning, varning, varning! Svart-vit fara i närheten.
Om katten varit borta en sväng så hör man direkt på fåglarna när han är på hemgång. Varning, varning, varning! Svart-vit fara på väg.
Oftast ligger dock katten och sover i trädgårdsmöblerna, som en liten prins på mjuka dynor.
Det är då matte får passa på och fota fåglarna. Som stenknäcken som bara älskar att vi fortfarande serverar solrosfrön.
Jag upptäckte förresten lustiga frukter i blodplommonträdet i år. En googling uppger att frukterna är ätliga, men smaklösa. Kanske blir fågelmat till slut?
♥ ♥ ♥