Frisk? Ja!

Världens snällaste!. Veterinären klämmer och klämmer och  lyfter och sticker och lilla, fina tissetassen säger ingenting. Låter dem bara hållas. När vi väntade en stund på att få svar på röntgenbilder så lade han sig på undersökningsbordet och spann. Vilket nog får ses som ett typexempel på att katter spinner för att lugna sig själva, för jag kunde ju se att han var nervös. Men bara för att man är nervös behöver man inte få panik, eller hur.

Så vad gav undersökningarna för resultat? Palpering av buken - ingen smärta. Röntgen - inga urinstenar. Blodprov - ingen påverkan på njurarna. Urinprov gick inte att ta pga för lite i blåsan vid besök. Vi ska försöka hemma för att kunna få svar om det finns några bakterier. Men eftersom han redan verkar kissa mindre ofta och mer varje gång, tror vi att det varit en urinvägsinfektion (FIC) som har gått tillbaka av sig själv.

Och så gav det ju ett smärre hål i plånboken förstås. Tur han är försäkrad och att självrisken redan är avklarad, nu är det "bara" 25 % av kostnaden som vi får lägga ut.



Skönt att komma hem igen. Sitta i fönstret och ha koll på halva Skaraborg. Notera också den lilla vattenskålen, en del i vår nya strategi att locka katten att dricka ordentligt. Små skålar utställda på platser där han brukar sitta är mycket mer intressanta än vattenskålen vid matplatsen.

Sjuk? Nej!

Den lilla, fina tissetassen beter sig inte som om han är sjuk. Hur pigg som helst och vårkänslorna spritter i kroppen.


Men det spelar ingen roll hur piggelin han är. I morgon får han krypa in i buren och åka till veterinären för en uppföljning. Jag är nästan säker på att det är en urinvägsinfektion, även om han inte visar smärta eller besvär (mer än att han springer på lådan och det bara kommer små, små skvättar).  Det är i alla fall inte urinstopp - som det var för 1 månad sedan - och det gör matte väldigt glad. Och kräks gör han inte heller längre, så kanske har han nu vant sig vid det trista dietfodret som han antagligen måste äta resten av sitt liv.

Och när han kom ner från trädet, vad händer då? Jo då plattar han nästan till den första utslagna snödroppen...



Vem har tid att se var man sätter fötterna (eller ändan) när man anar vår i luften. Det blev inte någon blomsterbild idag. Tissetassen såg till att vara ivägen hela tiden.


Februarigrönska

Innan snön kom så såg jag faktiskt en blåsippa som höll på att slå ut uppe i kanten på kalhygget där solen nu kommer åt. Det är nog rekord alla tider för mig, men jag vet inte om det räknas när man inte har fotobevis.

Men sedan två veckor är det vitt igen, Det har dock sjunkit ihop så pass att snödropparna i alla fall har kämpat sig igenom. Det gillar vi att se.



Och vi gillar när rhoddisen sträcker ut sig i februarisolen.



Det finns mer grönt i vinterträdgården, men jag har inte varit så aktiv med kameran. Så det får vi ta och titta på en annan gång.

En ny outforskad vecka att se fram emot! 
♥ ♥ ♥

Blått och vitt

Veckans tema i trädgårdsfärger är blått och vitt. En ganska vanlig kombination, men kanske inte på samma blomma förstås.

Jag har en kaukasisk förgätmigej som heter "Henry's eye" som är väldigt både blå och vit.


Den blommar fint som marktäckare i maj. Jag delar för att få den att breda ut sig snabbare, men har också upptäckt att den "förvildat" sig. För jag hittar numera helblå blommor också.

Mer blå-vitt hos Marika


Rosenknopp

Ja - julrosens knopp i alla fall.


Där ligger de fint och vilar bland blåsippebladen. (Hur stökigt är det i rabatten egentligen...?)

På väg ut igen

Lilla tisse-tassen har varit sjuk...


Den vanligaste sjukdomen av alla hos kastrerade matglada hankatter - urinsten. Som tur var tog veterinären emot och splolade urinröret direkt. Så nu är det low calorie urinary diet foder som gäller i framtiden. Och så många vattenskålar runt om i huset för att få kissen att dricka mycket. Livslång diet för att problemen inte ska återkomma. 

Jag fick frågan av en jobbarkompis, hur ser/vet man att det inte kommer något kiss? Att katten inte bara "fjantar sig" på lådan? För en katt som kan gå ut och in som han vill är det ju en berättigad fråga. 

Våran kisse hade faktiskt visat typiska symptom redan tidigare, han trampade runt och visade att han ville kissa på många olika ställen. Det var ett par månader sedan. Men att det kunde vara begynnande urinsten fattade ju inte jag, i stället gjorde jag i ordning kattlådan inne och det verkade han helnöjd med för han har använt den varje dag. Kunde till och med komma direkt in och springa till lådan. Bortskämda katt, tänkte jag. Hela tiden har han åstadkommit "normala" kattsandsklumpar. Så vi förstod inget förrän den kvällen han "kravlade" sig ur lådan i kissposition och satt kvar i samma ställning i säkert fem minuter utanför lådan - inte en droppe kom det på golvet. En timme senare var vi hos veterinären. 

Nu var det inte blåljus - så illa var det inte. Men om en katt med urinsten inte får hjälp att få bort kristallerna som stoppar så kan den dö inom ett par dygn. Så det var absolut nödvändigt att få hjälp direkt.
Dagen efter fick han komma på återbesök till veterinärstationen och ligga inne med dropp. En del av behandlingen för att spola igenom systemet och säkerställa att alla kristaller är borta. Det tyckte han inte om, berättade djurskötaren som hade hand om honom. Men han skötte sig oklanderligt, även om han var sur. Sitta inne i en bur med slang i benet. Hmmff... 

När han kom hem sprang han ut och satte sig på altanen och bara sträckte upp näsan i den blåsiga luften och andades. Det såg för skönt ut.

Sedan skulle han gå på metacam i tio dagar. Men efter tre dagar kräktes han så med veterinärens godkännande avbröt vi behandlingen. En liten risk att katten får urinvägsinfektion efter ingreppet finns alltid och metacam kan hjälpa till att minska risken. Men biverkningar som gör att han inte behåller mat och vätska är inte heller bra. 

Nu håller vi tummarna för att katten inte hittat någon matskål i grannskapet med "förbjudet" foder. Det går nämligen inte åt så mycket dietfoder som är tillåtet...