Förra veckas färgtema tolkades underbart, med jättefina bilder där umber fick ett "ansikte". I
Tittis trädgård fick vi också en jättefin beskrivning av hur olika nyanser av umbra ska tolkas ur ett konstnärsperspektiv. Och umbra ska det nog heta, på svenska. Men ingen hade i alla fall misstagit sig på att det var brunt vi letade efter.
Den här veckan tänkte jag att vi utöver färgen också kunde lyfta fram det lilla. De små, de där som man kanske inte ser direkt men som fascinerar stort när man väl fokuserar.
Hos mig börjar det tidigt på våren med de små krokusarna. Några har rymt från rabatterna och det ger ännu mer känsla av kraft och nytt liv när blommorna väljer sin egen växtplats.
En annan växt som visar växtkraft är lammöronen. Egentligen är det ju bladen som är syftet med den här fina växten. En marktäckare med ljusa, ludna blad. Men när stjälkarna börjar sticka upp är de så strama och snygga att jag inte har lust att klippa av dem. Och när blommorna sedan kommer, ja då har jag inte hjärta... Jag börjar stötta i stället, om de blir rangliga och svårhanterliga. Lammöronens små lila blommor är nämligen stora insektsmagneter och speciellt humlorna älskar dem.
En annan liten lila favorit hos mig är violrutan. Den är inte bara söt, den är kinkig också. Jag tror att den är lättodlad i andra jordar och lägen, men hos mig är den en kämpe och jag blir lika pysslig varje år när den tittar upp - för jag vill ju göra det så bra som möjligt för den lilla plantan. Oftast så får jag en eller kanske två blomstjälkar och det är ju egentligen inte mycket att hurra för. Den breder inte ut sig och den verkar inte vilja fröa av sig. Så jag får väl fortsätta pyssla om den som en delikat liten raritet.
Nästa vecka: Mossgrön
- - -
