Det som finns därute nu

Det verkar bara vara fåglar som fångar mitt intresse just nu.


Försök att fånga höstens bruna och grå nyanser lyckas inte och då blir det fåglar genom fönstret i stället. Blåmesen som accent på bruna fröställningar blev mycket lyckat, tycker jag.



Nötskrikan på marken under fågelbordet, så fint fågelns färger harmonierar med nyanserna av bakgrundens vissna löv.



Den lilla, tuffa svartmesen fick ingen bakgrund, allt bara grått, men det blev också fint.




Fågelmatarsäsongen

Jag hann inte lägga tillbaka skopan i tunnan förrän första fågeln var framme för att plocka åt sig av de nyinköpta solrosfröna. De vet precis vad som vankas.



Men det hann nästan bli skymning innan jag kom in och fick fram kameran. Därför är ISO-talet mycket högt och bilderna korniga.


En liten bofinkshona tror jag att det är.



 Entita eller talltita, går det att se skillnad på dem?



Nötväckan är lätt att känna igen. Vad åpen den verkar vara... Hela munnen full.


Från morgon till kväll

Söndag morgon, framåt förmiddagen har jag kommit i kläderna och kommit ut i trädgården...

 

Det är mycket löv som har ramlat nu. Den vita fibblan ser ut att ha boat in sig för vintern.



Miscanthusen är som finast nu. I våras trodde jag knappt att den hade överlevt vintern, så sen och klen såg den ut.




Det var spått regn, men förmiddagen var ju så fin att jag passade på att ge mig ut på en löprunda i skogen, men det var inte lätt att springa när det var så blött och halt.



Så jag tog tillfället i akt att njuta av omgivningen och passade på att fotografera.



 Min runda i skogen går till stor del på pilgrimsleden. Idag var jag lite längre bort än vanligt. Där finns sedan många år tillbaka en rastplats med fantastisk utsikt.



Men idag vilade jag inte utan plaskade oförtrutet vidare. Sprang mellan pölarna. 



Efter lite drygt en timme var jag hemma igen. Ljuva trädgård i höstskrud.



Passade på att plocka av de sista blåbären. Det blir gott till frukost måndag morgon.



Rönnen har aldrig haft så mycket bär som i år. Hoppas inte det förebådar mycket snö.



När solen gick ner var jag tvungen att gå ut och fota lite igen. Väderprognosen hade slagit fel, inte en droppe regn på hela da'n. Men molnen på himlen varslar om att det kanske kommer till slut ändå.



Sådana här dagar måste man bara älska hösten!

♥  

Live and let die

Låt leopardsnigeln leva...


...har jag hört. Den ger sig på andra sniglars ägg och hjälper till att hålla spanjorerna stången. Jag vet inte om det är sant, men jag vet att leoparderna inte förökar sig speciellt häftigt och de gör nog inte värre skada än svarta skogssniglar. Visst kan de börja tugga på en planta, men det blir ju aldrig massinvasion.

Men låt inte åkersniglar och spanjorer leva...



Innan jag hade stiftat bekantskap med spanjorerna trodde jag i min enfald att åkersniglarna nog inte var något att bry sig om. De var ju så små och de gjorde väl ingen skada. Efter ett par tre år förstod jag att även åkersniglar blir väldigt många om man låter dem härja fritt. Enda nöjet med dem var att vi fick en massa söta grodor i trädgården också.



Spanjorerna ska DÖ!!!  Nu är tiden att låta plankor ligga på jorden och i gräset och locka till sig de slemmiga krypen. Låt er inte luras av att de är små. Det är bara de små som övervintrar! I dag har jag fångat sju-åtta stycken. Det blir ungefär 2500 snigelägg färre nästa säsong.

Fortfarande härlig höst


Idag har det regnat, men i helgen var det ju alldeles underbart höstväder. 


Bergormroten ser ju alldeles oförskämt fräsch ut.



Rosorna gör sig bäst i närbild, eller på riktigt långt avstånd så att man inte tänker på att de färggranna och fräscha Fairy-blommorna samsas med många gulnade och vissnade klasar.



Samma med Swany, den har fortfarande många fina nyutslagna vita blommor som skiftar aningen i rosa toner, men det är mycket visset runt omkring. Men lyfter man blicken och finner den blå himlen ovanför, så gör det ju ingenting alls, tycker jag.


♥ ♥ ♥

Länkar till Trädgårdsfägring

Fröförökning

Jag har lyckats driva upp magnolia-plantor från frö en gång förut.

Av tiotalet småplantor vissnade de flesta bort när jag glömde vattna, men ett par plantor överlevde. Året var 2015 och på hösten planterade jag ut dem.



Två torra somrar i rad klarade jag dock inte att hålla liv i dem. Torkade de verkligen bort? Kanske vattnade jag för mycket...? Kanske hade myrorna byggt bo i marken och förstört? I alla fall, i våras förblev sista lilla pinnen livlös.

Nu är det dags att börja om. Skam den som ger sig. Frukterna är mogna och fröna börjar trilla ut.

  


  


Jag har petat ner fröna i krukor som jag täckt med fiberduk. Sedan får de stå nedbäddade i en av pallkragsbäddarna över vintern. Så lyckades jag förra gången. Det ska väl gå igen, tänker jag.
 

Fungerar inte fröförökningen så har jag faktiskt en rotad avläggare som jag har flyttat till kruka också. Har inte bestämt mig för om jag ska förvara krukan inomhus (frostfri källare) eller om den ska få stå nergrävd i pallkrage bredvid frökrukorna. Jag tror ju att utomhus är bättre egentligen, bara det inte blir vargavinter.

Jag har ingen bild på "sticklingen" - men många, många bilder på moderplantan. Inte så många i helfigur dock, men en bild sedan i somras hittar jag i arkivet.



♥ ♥ ♥





Magiska september

Plötsligt blev det höst, nästan höst. Älskar den krispiga klara luften.

Några växter kommer med blommor nu. Är det inte magiskt att upptäcka dem en frisk septembermorgon.

 

Andra växter fortsätter att blomma. Som den fina pelargonen, som jag aldrig tog mig för att flytta från källargången.



I år är också vindruvsskörden magisk. Så otroligt många klasar med druvor och en sort är redan mogen med söta, välsmakande, relativt stora druvor.



Det har varit väldigt fint väder under sensommaren i år. Lagom fuktigt, inte för kallt. Många långpromenader utanför trädgården har jag unnat mig. Förlåt min fäbless för solnedgångar, men jag kan inte låta bli att föreviga dessa magiska stunder när jag är ute och går i skymningstider med utsikt över Hornborgasjön.

Som när solen stod precis mitt över vägen ut mot Fäholmen.



September är en magisk månad, och den är bara inledningen till hösten. Jag ser fram emot en frisk och skön fortsättning på hösten.



Ännu har jag inte slitit ut promenadvägarna och det finns ju en hel del kvar att uppleva innanför tomtgränsen också. Som blyblommorna, de har bara börjat slå ut knopparna.


Nästa inlägg kanske jag kan återkomma med en fin bild på flera vackra blå blomställningar.

♥  ♥  ♥

Länkar till Trädgårdsfägring


Dofter

De senaste vetenskapliga rönen påstår att det är dofterna som gör skillnad för välbefinnandet, inte grönskan i skog och natur. Jag förmodar att man kan applicera det på trädgården också. Det händer ofta att jag kommer på mig själv med att bara stå still och dra in väldoften i näsan.

Nattljusen doftar som mest under kvällarna.



Åbrodden och citronverbenan behöver man röra vid för att frigöra de starka och goda dofterna.

 


Magnolian hör ju egentligen försommaren till, men när det kommer enstaka eftersläntrande blommor så måste jag gå nära och "sniffa" på den exotiska parfymdoften.



Kryddväxter ger också härliga dofter i trädgården. Persilja, t ex brukar jag låta växa bland blommorna, men här är det nog mer klematisen som nästlat sig in bland persiljan. Härlig blommande doft-kombo i alla fall.



Allra bästa doften så här års är för mig ändå floxen. Jag kan inte få nog av den. Jag älskar den!

  


Och floxen är så lätt att dela och föröka, så jag kan ha den nästan över allt.


Doftande augustihälsningar!

  ♥ ♥ ♥

Länkar till Trädgårdsfägring

Dagliljor

Jag har ingen snygg dagliljerabatt (än...) men jag har en del plantor som jag älskar.

Som 'Frans Hals' - så färggrann och fin.



Eller den här röda 'Pink damask' (enligt etiketten när den köptes) och om rabatten inte är så häftig så är skuggverket desto snyggare, tycker jag.



Denna som jag fått och inte har något namn på (men som liknar 'Pandoras box') gör sig väldigt bra med oregano och stjärnflocka. Synd att kronbladen hade regnat sönder just denna fotodag, men det är ju det som är så härligt med dagliljor - nästa dag är det nya fina blommor.



Denna rosa snygging har jag heller inget namn på. Fick den av bloggvännen Marta för fem år sedan. Den börjar bli stor och fin nu och humlorna tycks gilla den lika mycket som jag gör.



För två år sedan köpte jag några nya plantor, som hade en lång resa via DHLs inkompetenta logistiksystem innan de äntligen kom fram. I år blommar  'Night ember' för första gången. Vilken skönhet!


♥ ♥ ♥