Vilken goding

I brist på fotomiljö för rosorna har jag idag passat på att porträttera blomstermoroten. Vilken goding!



Det var inte många frön i påsen som grodde och växte till sig. Men de som kom upp är helt fantastiska.



Det behövs inget särskilt ljus för denna, men himlen är ju alltid en pålitlig bakgrund.



Och när den har blommat klart krullar den ihop sig till en boll. Hur söt är inte den?



Nu hoppas jag att jag kan skörda och kanske lyckas bättre nästa år. Jag vill ha många, många av de här. Jag är säker på att de skulle göra sig fantastiskt i bukett också.



Det känns som att allt är fotat i trädgården, många gånger om. Motiven är ständigt samma och vinklarna går inte att variera mycket mer. Då är det kul att åtminstone ha en ny sorts blomma att studera genom linsen.


♥ ♥ ♥

Rosorna brukar vara semesternjutning

Jag har den tvivelaktiga förmånen att alltid ha sen och kort semester. Men rosorna brukar vänta och göra mig sällskap. I år hann de före mig och jag tror inte att de kommer att kunna uppbringa ett andra flor till nästa vecka...

Enstaka knoppar återstår, men den stora blomningen är redan över.



Förra årets nykomling Hot chocolate var lika underbar som jag mindes. Den var inte så stor och inte många blommor, men de som kom var desto bättre.



Jag har inte fotodokumenterat speciellt mycket av rosorna i år. För mycket ljus eller för lite ljus... då är det bättre att bara sticka ner näsan i blommorna och njuta av stunden. ♥ ♥ ♥


Lavendel


Lavendelhäcken tog mycket stryk i vintras, men från den här vinkeln är den fortfarande väldigt frodig och fin.

♥ ♥ ♥

Före ösregnet




Det kom 10 mm på en timme. Men det var bara nyttigt. Och inga växter tog skada av ösregnet vad jag har kunnat se.

Linslusen eller mattemagneten

Min mysiga katt. Vill vara med över allt. Ställer jag upp stativet och monterar jätteobjektivet för att fota fåglar, så kommer katten så klart och undrar vad som pågår. Resultatet - inte en fågel i blickfånget, men mycket rop och skrik bland trädkronorna. Varning, varning, varning! Svart-vit fara i närheten.



Om katten varit borta en sväng så hör man direkt på fåglarna när han är på hemgång. Varning, varning, varning! Svart-vit fara på väg.



Oftast ligger dock katten och sover i trädgårdsmöblerna, som en liten prins på mjuka dynor.



Det är då matte får passa på och fota fåglarna. Som stenknäcken som bara älskar att vi fortfarande serverar solrosfrön.



Jag upptäckte förresten lustiga frukter i blodplommonträdet i år. En googling uppger att frukterna är ätliga, men smaklösa. Kanske blir fågelmat till slut?



♥ ♥ ♥

Friskt och fräscht

Det är friskt och fräscht efter lite regn som förvånande nog föll i sakta mak och inte gjorde mer skada än att pionerna böjde sig mot marken men utan att gå sönder.



Krolliljorna har också storhetstid nu. Liljebaggarna har nog tagit stryk av torkan eller så är de helt enkelt bara senare än blommorna i år.




Magnolian har varit magnifik i år. Så många blommor och ännu finns det knoppar som inte har slagit ut. Det känns som en ynnest att få ha en Magnolia sieboldii i sin trädgård. Fast egentligen är den inte alls speciellt krävande. Det krävdes bara tålamod och låta åren få ge den volym som behövdes.




Den är så fotogenic, här kommer en bild till.



Det är rosen Rumba också.


Jag kan inte fatta att rosorna har börjat slå ut innan skolan har slutat. Hoppas, hoppas nu att växterna tar det lilla lugna och inte tappar sugen (och blomsterfägringen) lagom till midsommar.

Men än så länge är trädgården frisk och fräsch och full av överraskande tidiga blomsterutslag.

♥ ♥ ♥

Nationaldagsgäst


De vackraste blommorna kräver de vackraste fjärilarna.



Och nektar dricks med miljövänligt, hundra procent ekologiskt, naturligtvis plastfritt, sugrör.



Men jag tror hen glömde ta av sig den randiga pyjamasen? Eller är det modernt med långrandig kroppsstrumpa?


Vilket finbesök! På självaste nationaldagen.


Djuren så nära

Jag fyller fortfarande på den stora fågelmataren med frön. Inte för att det saknas insekter för fåglarna att fånga, men jag tänker att det kanske inte är så tokigt att få tag i lite frön då och då också.

Och så lycklig jag blir när stenknäcken kommer på besök. Den har inte visat sig på hela vintern, men nu i varmaste sommartiden sitter den både i fröautomaten och på gräsmattan. Så vacker!




En annan dag var det fjärilarna som gjorde mig lycklig. Amiralen kom till och med och satte sig på min utsträckta hand. Häftigt!



Annars är det mest myggor som söker närkontakt. Aj, aj, aj vad de är giftiga i år...


Helgens rosa toner


En hel del rosa charmörer har fångat mitt intresse i helgen.

Först ut hjärtbergenian som växer bakom garaget. I år har den blommor i varje planta och fungerar som jag tänkte, då för så där en fem-sex år sedan, som jag flyttade dit plantorna.



Nästa hjärteknipande varmrosa bukett är löjtnantshjärtat. Alltid lika pålitlig och rikblommande, utan att jag behöver göra någonting.



Sockblomman är lite knepigare, men den verkar ha fått en fin vintervila, för den är väldigt kraftig blomning på i år. Tyvärr tittade blommorna upp innan jag hann att rensa bort fjolårsbladen, så lite stukad blev den ändå. Den kräver sin närbild i marknivå för att visa sin vackraste sida.



Violtulpanen däremot syns på långt håll. På morgonen och kvällen håller den ihop sina kronblad men i solen på dagen visar den sitt vackra inre (som vilken tulpan som helst).


Till dessa rosa toner hör också ett kraftigt vinande av myggvingar. Jisses, vilken invasion med mygg det var när jag var ute och gick kvällsrundan. Hmmm minns förra året då vi knappt såg ett knott på hela säsongen, det händer nog inte igen. Kvällens myggtäthet är ju egentligen det vanliga här i skogskanten, men man glömmer ju så lätt...

♥ ♥ ♥

Tulpantider

Tulpantider är de bästa tider!


Spelar ingen roll om de växer ensamma


eller om de jazzar i flock


eller samsas med andra.


Det gäller att ta vara på den tiden. I år blir den tiden så väldigt kort eftersom det varit så varmt. Men några dagar till får vi njuta av färg och doft.

♥ ♥ ♥