Inte invasion men...

det var väldigt, väldigt många domherrar (och damer) här en dag och provianterade. Jag har aldrig sett så många domherrar på en gång. Synd att det inte gick att fånga hela fenomenet på bild. Men jag fick i alla fall några fina genom-fönstret-bilder som kanske kan ge en idé om hur många de var och hur mycket det svirrade i luften kring fröautomaten.







♥♥♥

Länge sedan

Det var länge sedan jag gjorde ett inlägg.
Mitt nya jobb har kidnappat mitt engagemang för allt annat. Nästan...

Det är sju år sedan jag var nyanställd förra gången. Då var det också hektiskt minns jag. Jag är i alla fall tacksam för denna nya utmaning. Det är roligt att få engagera sig ordentligt igen.

Och nya, fantastiska jobbarkompisar. Inte så många, men desto lättare att lära känna på djupet. Mina gamla kollegor hinner jag inte sakna, men de fattas ju ändå på något vis.

Mitt gamla jobb saknar jag inte. Kanske utsikten? Eller utsikterna, jag bytte kontor och utsikt vid tre tillfällen under de sju åren.

 



Utsikten från mitt nya kontor är inte så mycket att hurra för. En trafikerad gata eller en husgavel...  Men en tidig morgon uppmärksammade jag siluetten av stadens vattentorn på väg in från parkeringen. Föreställ er showen när stadens kajor samlas runt tornet. Det har jag inte lyckats fånga på bild ännu.



Den lilla fritiden jag haft har jag försökt ta tillvara i naturen. Vi har ju en skön skog att promenera i. Solen står inte högt mitt på dagen och det kan bli fantastiska foton från en tur på berget.





Snart är det fågelräkning. Jag försöker mata de små liven för att de ska fortsätta att komma hit. Men det är något skumt, varje år vid fågelräkningen så skingras alla fåglar. Förra året kom inte ens en blåmes på besök på hela fågelräkningshelgen. Vi får se hur det blir i år.



Allt gott!
♥ ♥ ♥

Gråmulen november

En skön helg om än lite gråmulen och senare även fuktig av regn. Låter mig inte nedslås av det gråtrista vädret utan tog en skön långpromenad längs fina vägar i hemtrakten.


 

 

Och mitt emellan, tvärs över promenadstråken, längs med berget, löper landsvägen. En liten bit måste jag alltid gå på den. Men det går bra det också.



 Nästa vecka slutar jag på gamla jobbet och börjar ett nytt. Det är befriande att kunna sluta på egen begäran. Släpper nu många irritationer, där jag likt Don Quijote kämpat mot både synliga och inbillade "fiender" för att försvara min bokföringsheder, Det intressanta är ju att de där "fienderna" har ju ofta en poäng i hur de ser på världen och vi skiljs faktiskt som de bästa vänner.
Det nya jobbet kommer att innebära utmaningar, men det är en mer sammanhållen utmaning och inte så splittrad och komplex som min förra arbetsplats. Och det är ju alltid så kul att lära sig nya saker så det första året kommer gå av bara nyfikenhet och inspiration. Sedan får vi se, om jag lyckas få ordning och reda eller om jag får ta på mig rustningen igen.

♥ ♥ ♥



Höststiltje

Jag ligger lite lågt med inlägg nu. Håller på att byta jobb och hinner inte riktigt med bloggen också. Men härliga promenader i frisk och klar höstluft har jag prioriterat.


Mobilfoton ger inte alltid rättvisande känsla...

Dahliorna är som bäst

Dahliorna har en förmåga att vara som bäst när det är dags att säga "god natt" för säsongen. Vi har haft lite frost i gräset, men det har ännu inte bitit i dahliorna. Jag är glad att de fortfarande är igång för till veckan skulle det bli sommarvärme igen.

 


Ute och inne

Det blommar en hel del ute i trädgården. Varje blomma blir så iögonfallande så här års.



Och höstfärgerna gör sig alldeles utomordentligt som blomfärg på anisisopen 'Navajo sunset'. Plantan är mycket klen i år, men till slut satte den igång och blomma och den lyser upp, trots att den inte är så hög.



Och sedan hittade jag en överraskning på fönsterbrädan också en dag. Det är krukan med Hjärtan på tråd som har fått små, lustiga rosa blommor.



♥ ♥ ♥

Tisdagskväll i september





Det är inte mycket att säga om en vacker kväll i september. Gräsmattan klippt och solen på väg ner. Ljuvligt att bara kika runt på allt som trots allt fortfarande strålar med blomkraft.

Innan fågelbordet kommer fram

Så här på höstkanten klarar fåglarna sig bra utan att jag ger dem frön. Det svirrar och tjattrar lite överallt. Koltrastarna mumsar på äpplen. Talgoxarna flyger mellan linden och schersminen, jag gissar att det är insekter de fångar där i grönskan.

Blåmesarna har sitt favoritgodis så här års, anisisop-frön, smakar mint, mums!

 

Flugsvamp


De röda flugsvamparna är många nu och de är så iögonfallande och färggranna när man går i skogen. I år när det varit så torrt, har jag lärt mig att det är först när flugsvamparna tittar upp som det är idé att hålla ögonen öppna efter Karl Johan. Så de fyller också en viktig funktion. :) 


Den som väntar på något gott

väntar alltid så länge...


...ibland kanske för länge?

Fallfrukten blir inte bara mask- och fågelmat. De orörda äpplena blir fantastisk äppeljuice. Len och frisk och alldeles, alldeles underbar.

Underbar börjar också hortensian bli...


Krukväxen från i våras som fick flytta ut, har tagit sig till slut. Den kommer att förgylla både september och oktober och vem vet, kanske en bit in i november också.