Ginstens uppgång och förfall

I trädgården har jag en rödblommande ginst. Snyggt vintergrön är den en riktig pärla tycker jag.



Jag längtar på våren, när blomknopparna börjar svälla.



När alla blomknopparna har slagit ut är den alldeles överdådig i sitt blomflor.



Röd och röd, förresten? Den är i alla fall inte klargul.



Den är ett stort utropstecken i maj.



Men efter efter ett par veckor är fröjden över och då börjar en skräpig tid.


Man får liksom hålla andan ett tag, tills allt bös har trillat av och busken blir grön igen. Under tiden ska jag planera hur mycket jag kan beskära ner den, för den börjar faktiskt bli för stor och yvig för sitt eget bästa.






Aklejornas tid

Aklejornas tid är en tid av stor blomsterprakt.

  


De korsar sig och fröar av sig och kommer upp där de helst vill. Ibland tar jag och flyttar någon som har en färg jag vill ha i en speciell rabatt och ibland fungerar det, ibland inte. De vill helst stå där de själva har valt plats. 



 Och jag har personligen inte något emot färgkrockar.

  


Inte formkrockar heller, om det nu ens finns något som heter så...

  


Ibland slår de rot i grusgången eller i stenmuren, men vad gör väl det. De brukar få stå kvar och året efter är det alltid roligt att få uppleva vilken färg just den blomman får.



Aklejornas tid är inte förbi. Jag som har en skuggig trädgård med lerjord i botten har inget problem med att aklejorna vissnar efter blomningen. Det brukar komma nya blomknoppar nästan hela sommaren. Inte lika överdådigt som före midsommar, men ändå. Klipper man bort fröställningarna så kommer det nästan garanterat nya knoppar på samma stänglar.



Aklejornas tid är en underbar tid! 

♥ ♥ ♥

Länkar till Trädgårdsfägring

Svårslagbar kombination

Prästkragar i kombination med rödblommande alunrot, en svårslagen kombination i mitt tycke.




Ta in dem i vas och buketten håller i en vecka. Det här knippet skulle jag ta med mig till jobbet i måndags, men glömde bort den i fönstret...



Både alunrot och prästkragar verkar ha ett toppenår i år. Det har tistelfjärilarna också har jag förstått. Och är inte det en underbar kombo - tistelfjäril & prästkrage mot en gräsmatta täckt av tusenskönor som bildar en häftig bokeh.


♥ ♥ ♥

Sista rhododendron ut

Underbar när den sista rhododendron slår ut i blom i skuggan.



Som allra finast när den precis håller på att slå ut.




♥ ♥ ♥
Trevlig nationaldag!

Först var det ludd...

Asparna har luddat något övernaturligt i år har jag läst i tidningen. Hos oss är det sälgarna som brukar stå för luddet. Det har varit mycket i år, men jag har varit med om mer.



Det jag inte varit med om förut är mängden av det som kommer efter luddet från sälgarna...


Nog för att det brukar irritera när de bruna kolvarna ramlar ner, men det har aldrig varit ett "helt täcke" - i hela trädgården! Jag tror att det är vinden som varit till vår nackdel i år, det måste vara sälgar i skogen och hos grannarna som har fröat ner hos oss.

Och inte går korvarna att klippa sönder heller. Bilden är tagen direkt efter senaste gräsklippningen. Ska bli intressant och se om de kommer att förmultna eller om vi får plocka fram räfsan och träna inför hösten redan i maj.

Maj

Vad hände? Tiden bara rusar och nu blommar syrenerna...



Och en hel massa annat fint också förstås.

 

  


En dag att lägga märke till

Idag slog tulpanrabatten ut!

Minns inte att vi haft utslagna tulpaner den 27:e april tidigare. I början av maj är det normala. Och om maj är sval, så står de röda hela månaden. Måste därför säga att jag hoppas det är slut på värmen nu, så min tulpanrabatt får hänga i länge. 



Kungsängsliljorna brukar klara sig bra oavsett vädret. De har sin tid, liksom pärlhyacinterna som är så skönt blåa och uthålliga.



Backsipporna står sig länge för det kommer nya knoppar pö om pö. Och sedan så kommer ju fröbollarna och de är nästan lika härliga som sipporna.



Hoppas nu att det blir lite lagom regnigt några dagar, så att markerna får den fukt de behöver. 

♥ ♥ ♥

Han sjunger så fint


Högt, högt uppe i björken sitter rödhaken. Han sjunger så fint och så högt, överröstas bara av taltrasten i granen brevid.


Nu får minsann teleobjektivet bekänna färg. De sitter högt uppflugna och jag har fått beskära bilderna också för att fåglarna inte ska se ut som små prickar i bilden.

De här herrarna sjunger så fint. Men var är "min" koltrast? Min svarta solosångare som får mitt hjärta att smälta av den klangfulla skönsången. Det har varit många koltrastar här och ätit under fågelbordet, men ingen av dem har stannat för att sjunga. Kanske de inte vill tävla med kusin taltrast?


Sista fröna ut

Nu är det snart slut i solrosfrötunnan. Och nu kommer de, finkarna och stenknäck och ekorren och alla de andra.

Stenknäck
Grönfink

Järnsparv
första gången jag har besök av denna söta lilla fågel

Bofik

det går bra så länge stången inte är såpad
 

domherre

Jag måste nog köpa hem en säck till. Det är ju fortfarande kallt. Och det är trevligt att ha dem som gäster vid fågelbordet.

Samtliga foton tagna genom oputsad fönsterruta,
utom taltrasten som satt och sjöng i grantoppen på andra sidan huset i kväll,
för honom fick jag släpa ut kamera och stativ och zooma in.
Ha det gott!
♥ ♥ ♥