Vårfrestelser

Får jag fresta med en tillbakablick (och en framåtönskan) på vårens fina snödroppar.






 Det är nu, innan vintern kommer som lökarna ska ner om man vill ha dessa härliga blommor i trädgården till våren.

Jag har haft snödroppar i trädgården så länge. De sprider sig långsamt och i skräphörnet, där jag kastar frökapslarna för att slippa få "för mycket" snödroppar i rabatterna, är det numera en vit matta på vårkanten.

Fler vårfrestelser hos Hélena i BLOMMIG FREDAG

Vägar

Fototriss tema är vägar. Jag börjar fundera på vilka vägar jag ska följa. Inte fotografiskt utan livsval, vilka vägar ska jag välja för framtiden.


Till att börja med ska jag i alla fall ge den nya vägen en ärlig chans. Jag ska försöka fullfölja min universitetskurs i kreativt skrivande. Fotograferandet får läggas i malpåse, för jag kommer inte att hinna.



För att orka med att både jobba heltid och att plugga på halvtid så måste jag också börja vandra den gamla nötta motionsstigen. Schemalagd motion måste jag hinna med! (Det är naturligtvis därför höstförkylningen slog till förra veckan och direkt satte käppar i hjulet för min konditionsträning...)



Men jag vill ju inte lägga trädgårdsbloggen i malpåse. Det kommer nog i alla fall inte bli med samma frekvens som jag uppdaterar bloggen framöver. Kanske kommer det bara bli veckans utlovade Trädgårdsfärger. Kanske blir det också några utmaningar som Fototriss, det är ju ett trevligt sätt att hålla sig uppdaterad med alla fina bloggvänner. Kanske blir det en och annan naturupplevelse också, för avkopplingens och det rena nöjets skull.

Om mitt kreativa skrivande kommer att generera mer aktivitet på min skrivblogg eller inte får framtiden utvisa.

Att gå på nya vägar ibland är viktigt för den egna utvecklingen. Och egen utveckling är nödvändigt för att vårt samhälle också ska kunna utvecklas (underförstått på ett positivt sätt). Jag vill inte överdriva min egen roll i det stora, men heller inte underskatta den. Även om jag trivs bäst när jag vandrar upp och ner längs vår egen lilla tillfartsväg (se trissen), så är det inspirerande att få se lite nya vyer emellanåt.

Årets sommarplåga

Det har varit så varmt och torrt den här sommaren att varken knott, mygg eller fästingar varit någon stor plåga. I stället har jag förfasat mig över den otroliga mängden av bladlöss...


När det såg ut så här på blodplommonets mjuka nya grenar då blev jag faktiskt förtvivlad. Såpvatten ja, men det tog flera dagar att få bort eländena.

Blodplommonet är ett träd som är så vackert och jag plågas också av att inte få till "den där" bilden. Det finns ingen vinkel där jag får fram skönheten som jag ser när inte kameralinsen är emellan.


Ni får försöka tänka er hur vackert det är när solen strålar in på kvällarna. Eller en skuggig dag när färgerna på de delikata bladen vägrar att låta sig släckas. Eller djupet som ögat uppfattar där det står på "krönet". Oavsett vilken vinkel jag försöker fota det från så blir resultatet platt, platt, platt.

En bild som i alla fall ger en aning om hur det ser ut på riktigt fick jag faktiskt i våras. Håll till godo.


Men nu ska jag inte plåga er mer med mina försök att få en rättvisande bild på blodplommonet. Titta in till Hélena och Blommig Fredag och se andras sommarplågor i stället.


Nu kommer de tillbaka


Nu kommer de tillbaka i ett andra flor. Trädgårdsnävorna blommar igen. Härligt och färgstarkt i slänten.

Något annat som kommer tillbaka är trädgårdsfärger. Varje lördag från oktober till mars kommer jag att presentera ett färgtema och lägga upp en länklista. Alla som vill dyka ner i arkivet och leta fram fina bilder är välkomna att delta.

Trädgårdsfärger

Ditt inlägg på din blogg kan se ut hur som helst. Det kan vara en bild, massor med bilder, utan ord eller med en hel berättelse om hur du har upplevt just den färgen under säsongen som gick. 
Välkomna gamla och nya deltagare i trädgårdfärger. 4 oktober kör vi igång.

Skugglilja


Den är för lustig, skuggliljan. Så roliga blommor och blommar så sent. Flera år har jag fått vänta utan att knopparna hunnit slå ut, men nu tror jag att jag har hittat en plats där den trivs. Skuggigt men ändå ganska ljust. I en slänt. Vart annars? Jag har ju bara slänter... nästan.

Skräpigt men vackert


Minneslunden har alltid känts så skräpig, många ställer blommor och saker "utanför" och det känns överbelastat i stället för fridfullt. Men när naturen skräpar ner med nedfallna lönnlöv då accepterar jag lätt oredan.

Snart kommer min gamla mamma att jordas där i minneslunden. Vi har haft en fin och minnesvärd begravning och för min del är allt praktiskt över. Nu hoppas jag att mitt inre vill stilla sig också. Jag har svårt att sova och det är mycket känslor som irrar omkring.


Jag har adopterat mammas miniros som hon hade blommande på altanen hela sin sista, varma, vackra sommar. Det känns så trösterikt att hon fick vara hemma och må gott i tre fantastiska sommarmånader efter den hemska sjukdomsperioden i våras.


Bättre sent än aldrig


Nu, till slut, har den slagit ut - den spännande blyblomman som jag fått av Linda med bloggen Växthusliv. Vilka fantastiska blommor!

Nu måste jag läsa på hur jag ska ta hand om den över vintern för den här skönheten är värd att ta vara på och den är också värd att vänta till september på.


Rosetten


Det gäller att inte ha fördomar när man betraktar sina trädgårdsväxter. Jag blir (nästan) alltid lika glad när jag ser blommor som självsådda placerar sig i grusgången. Den här maffiga bladrosetten ler jag åt varje morgon när jag går till bilen. :)

...jo, jag ska gräva upp den. Snart. Kanske? I alla fall innan den går i blom nästa år.

Krukornas kung


Det skulle vara en pelargon-kruka i år också. Men precis som förra året så blev det framför allt en alunrot-kruka. Pelargonen har varit fantastiskt fin - tro inte annat. Men "alunrötterna", först den rödblommande och nu "purple palace" med sina vita skira blommor, de tar priset. Så snygga och så långvariga i sin prakt!