Men det hann nästan bli skymning innan jag kom in och fick fram kameran. Därför är ISO-talet mycket högt och bilderna korniga.
En liten bofinkshona tror jag att det är.
Nötväckan är lätt att känna igen. Vad åpen den verkar vara... Hela munnen full.
Fågelmatarsäsongen
Jag hann inte lägga tillbaka skopan i tunnan förrän första fågeln var framme för att plocka åt sig av de nyinköpta solrosfröna. De vet precis vad som vankas.
Men det hann nästan bli skymning innan jag kom in och fick fram kameran. Därför är ISO-talet mycket högt och bilderna korniga.
En liten bofinkshona tror jag att det är.
Entita eller talltita, går det att se skillnad på dem?
Nötväckan är lätt att känna igen. Vad åpen den verkar vara... Hela munnen full.
Men det hann nästan bli skymning innan jag kom in och fick fram kameran. Därför är ISO-talet mycket högt och bilderna korniga.
En liten bofinkshona tror jag att det är.
Nötväckan är lätt att känna igen. Vad åpen den verkar vara... Hela munnen full.
Från morgon till kväll
Söndag morgon, framåt förmiddagen har jag kommit i kläderna och kommit ut i trädgården...
Det är mycket löv som har ramlat nu. Den vita fibblan ser ut att ha boat in sig för vintern.
Miscanthusen är som finast nu. I våras trodde jag knappt att den hade överlevt vintern, så sen och klen såg den ut.
Det var spått regn, men förmiddagen var ju så fin att jag passade på att ge mig ut på en löprunda i skogen, men det var inte lätt att springa när det var så blött och halt.
Så jag tog tillfället i akt att njuta av omgivningen och passade på att fotografera.
Min runda i skogen går till stor del på pilgrimsleden. Idag var jag lite längre bort än vanligt. Där finns sedan många år tillbaka en rastplats med fantastisk utsikt.
Passade på att plocka av de sista blåbären. Det blir gott till frukost måndag morgon.
När solen gick ner var jag tvungen att gå ut och fota lite igen. Väderprognosen hade slagit fel, inte en droppe regn på hela da'n. Men molnen på himlen varslar om att det kanske kommer till slut ändå.
Det är mycket löv som har ramlat nu. Den vita fibblan ser ut att ha boat in sig för vintern.
Miscanthusen är som finast nu. I våras trodde jag knappt att den hade överlevt vintern, så sen och klen såg den ut.
Det var spått regn, men förmiddagen var ju så fin att jag passade på att ge mig ut på en löprunda i skogen, men det var inte lätt att springa när det var så blött och halt.
Så jag tog tillfället i akt att njuta av omgivningen och passade på att fotografera.
Min runda i skogen går till stor del på pilgrimsleden. Idag var jag lite längre bort än vanligt. Där finns sedan många år tillbaka en rastplats med fantastisk utsikt.
Men idag vilade jag inte utan plaskade oförtrutet vidare. Sprang mellan pölarna.
Efter lite drygt en timme var jag hemma igen. Ljuva trädgård i höstskrud.
Passade på att plocka av de sista blåbären. Det blir gott till frukost måndag morgon.
Rönnen har aldrig haft så mycket bär som i år. Hoppas inte det förebådar mycket snö.
När solen gick ner var jag tvungen att gå ut och fota lite igen. Väderprognosen hade slagit fel, inte en droppe regn på hela da'n. Men molnen på himlen varslar om att det kanske kommer till slut ändå.
Sådana här dagar måste man bara älska hösten!
♥ ♥ ♥ ♥ ♥
Live and let die
Låt leopardsnigeln leva...
...har jag hört. Den ger sig på andra sniglars ägg och hjälper till att hålla spanjorerna stången. Jag vet inte om det är sant, men jag vet att leoparderna inte förökar sig speciellt häftigt och de gör nog inte värre skada än svarta skogssniglar. Visst kan de börja tugga på en planta, men det blir ju aldrig massinvasion.
Men låt inte åkersniglar och spanjorer leva...
Innan jag hade stiftat bekantskap med spanjorerna trodde jag i min enfald att åkersniglarna nog inte var något att bry sig om. De var ju så små och de gjorde väl ingen skada. Efter ett par tre år förstod jag att även åkersniglar blir väldigt många om man låter dem härja fritt. Enda nöjet med dem var att vi fick en massa söta grodor i trädgården också.
Spanjorerna ska DÖ!!! Nu är tiden att låta plankor ligga på jorden och i gräset och locka till sig de slemmiga krypen. Låt er inte luras av att de är små. Det är bara de små som övervintrar! I dag har jag fångat sju-åtta stycken. Det blir ungefär 2500 snigelägg färre nästa säsong.
...har jag hört. Den ger sig på andra sniglars ägg och hjälper till att hålla spanjorerna stången. Jag vet inte om det är sant, men jag vet att leoparderna inte förökar sig speciellt häftigt och de gör nog inte värre skada än svarta skogssniglar. Visst kan de börja tugga på en planta, men det blir ju aldrig massinvasion.
Men låt inte åkersniglar och spanjorer leva...
Innan jag hade stiftat bekantskap med spanjorerna trodde jag i min enfald att åkersniglarna nog inte var något att bry sig om. De var ju så små och de gjorde väl ingen skada. Efter ett par tre år förstod jag att även åkersniglar blir väldigt många om man låter dem härja fritt. Enda nöjet med dem var att vi fick en massa söta grodor i trädgården också.
Spanjorerna ska DÖ!!! Nu är tiden att låta plankor ligga på jorden och i gräset och locka till sig de slemmiga krypen. Låt er inte luras av att de är små. Det är bara de små som övervintrar! I dag har jag fångat sju-åtta stycken. Det blir ungefär 2500 snigelägg färre nästa säsong.
Fortfarande härlig höst
Idag har det regnat, men i helgen var det ju alldeles underbart höstväder.
Bergormroten ser ju alldeles oförskämt fräsch ut.
Samma med Swany, den har fortfarande många fina nyutslagna vita blommor som skiftar aningen i rosa toner, men det är mycket visset runt omkring. Men lyfter man blicken och finner den blå himlen ovanför, så gör det ju ingenting alls, tycker jag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)