Kronan på verket


Temyntorna har verkligen varit en härlig bekantskap. Jag hade ju hoppats på några röda när jag sådde förra året, men det gör inget att alla blev rosa nyanser. Det är fint det också. Och roligt! De har är fantastiskt lustiga blommor med variation i våningsbyggandet. Den här har som en krona på hjässan.

På grannens tomt


På grannens tomt
Där får svamparna stå kvar, för grannen är aldrig i sin sommarstuga.
Jo, jag har funderat på att gå in och ta dem...
men eftersom skogen är full så behöver jag inte bli "brottsling". 

Vilket svampår





Hela skogen är full av Karl Johan-svamp. Har aldrig sett något liknande.
Vi försöker torka, hoppas det blir bra, har aldrig gjort det förut.

Tar tagetes


Idag tar jag tagetes till min blogg. Jag har sått jättetagetes i år och som vanligt tar allt så låååång tid i min trädgård, men nu är de blomklara till slut. Meterhöga med stora, stora, maffiga blommor.



Många av plantorna har vuxit till sig i rosenrabatten och nu är det deras tur att ta över scenen. Kanske, om de får lite mer sol och blommar upp ännu mer så... Nja, det blir nog ingen succé. Man får försöka se till varje liten blomma och blunda för helheten.


Ett arv från förra seklet

Det var en gång för länge sedan, en nybliven husägare som ville odla kryddor för husbehov när första trädgårdslandet skulle anläggas. En av påsarna innehöll frön av mynta, inte visste den oerfarne odlaren hur myntor sprider sig ohämmat om de trivs.

Med åren kom en del trädgårds- och odlingskunskap och myntorna trivdes. Kunskapen om deras våldsamma spridning kunde dock inte bekräftas, för trots att de såg ut att trivas så kunde man inte säga att de blev till besvär. De spred sig mera med frö, lite så där smakfullt i närheten av moderplantan, än bredde ut sig från rotsystemet.


Förklaringen kom en dag tillsammans med en besökare till trädgården. "Det där är anisisop" sade den kunniga väninnan. "Anis-vad-då?" frågade jag, ja det är naturligtvis mig det hela handlar om, som aldrig hade hört talas om växten anisisop.

Så någon gång på 90-talet lärde jag mig namnet på denna vackra och lättodlade växt. Och doften är härlig, man gnuggar lite på bladen och det luktar mynta så det står härliga till.

Blomsterkolvarna älskas av insekter och fjärilar. På vintern låter jag fröställningarna stå kvar och då kommer blåmesarna och äter av fröna. För mig är detta en skön året-runt-växt.


Lika bra i skugga

'Navajo Sunset', min underbara solnedgångsfärgade anisisop gör sig minst lika bra på bild en skuggig dag. Det är faktiskt lättare att få till färgen när solen inte är där och blixtrar.



Rabattkamraten är en ringblomma vid namn 'Triangle Flashback' som jag sådde förra året. Årets vackra plantor är antingen självsådda eller överlevande plantor. Jag vet att ringblommor ska vara ettåriga men det såg verkligen ut som om det var vissna fjolårsplantor som började grönska i våras.



I år kommer jag i alla fall att försöka skörda lite ringblommefrön, för dessa skönheter vill jag verkligen ha tillbaka nästa år igen.


Ringblommorna är ganska läckra när de är lite tillslutna. Så vem saknar solskenet?

Ska dess öde bli komposten?

Jag är besviken!
Inte nog med att de varit långsamma. Det tog tid för dem att gro. Det tog tid för dem att växa upp (trots en optimal sommar med massor av sol och värme). Det tog tid för dem att sätta knopp. Det tog tid för knopparna att slå ut.
Men till slut så...


Lika vacker som den ska vara, MEN... den doftar inte. Inte ett dyft! Inte på morgonen, inte på middagen, inte på kvällen... inte en doft!

När hösten kommer åker lökarna i komposten, om ingen vill adoptera dem. Jag kommer inte att lägga mer energi på den här tråkmånsen.

Ett sommarregn

Det kom nyss ett litet sommarregn, en kvart eller så.


Kanske inte så litet, man borde kanske kalla det för ösregn.
Mest fantastiskt är att bakom regndraperiet så lyste solen över sjön. Tyvärr kunde jag inte experimentera med några foton för att få med det på bild, det gick ju inte ta ut kameran utan jag var tvungen att stå i dörröppningen.


Nu kom väl inte alla millimetrar just den kvarten. Det kan ju ha kommit lite grand tidigare idag. Men så här full har inte regnmätaren varit någon gång tidigare i sommar i alla fall.

Fina facklan


Helt plötsligt, känns det som, är det mörkt på kvällarna igen. Tur då att fackelliljan lyser upp tillvaron. Härligt färggrann, men tyvärr står den inte så länge som man skulle önska. Den blossar upp, brinner någon vecka och sedan är det över.

När semestern är slut

så blir man lite nervös när dimman ligger tjock första morgonen på väg till jobbet. Är det symboliskt?


Men det går fort att komma in i arbetet igen. Redan morgonen efter var det klart igen.



Jag brukar passa på att njuta på väg till jobbet. Det är minsann inte varje dag som jag ser medtrafikanter på vägen. När jag åker vid kvart i åtta är det ganska öde i bygden och det tackar jag för, för då är det lätt att stanna vid vägkanten och knäppa en bild med mobilen.



Och när regnbågen lyser upp morgonen så vet man - att det kommer bli en bra dag.

Humlefat


Solrosens stora tallrik blir ett humlefat med mat. Långt ifrån en bra bild, men jag gillar den ändå för man ser verkligen hur humlorna kryper omkring där. Och gott om plats har de också. Det är en riktigt stor solros som fåglarna "sådde" åt mig.

Fler närbilder på blommor i
hos NaturFootstep

Vitfjäril, precis som min headerfjäril

Jag vet inte om det är en rovfjäril eller en rapsfjäril. Jag tror inte det är en kålfjäril i alla fall, även om jag brukar kalla alla vita för kålfjäril. Kålfjärilen ska vara större och ha mer svart på vingarna.


Min gröna ros

Från början var den en miniros i en kruka.



På hösten 2012 åkte den ner i rabatten. Förra året växte den till sig och gav faktiskt en blomma - en stor blomma.



I år har den visat sig vara en fullfjädrad ros-primadonna med många stora gröna rosor.







Ja, det beror ju lite på ljuset förstås hur grön den ser ut att vara. Mitt på dagen är den mest grön.


Och när den vissnar ner så gör den det snyggt, elegant och grönt.

Besök av små gröna varelser

Brukar ni också få besök av små gröna varelser vid den här tiden på året?



Ja små och små, det är ju ett relativt begrepp. Humlorna ligger i lä när vårtbitaren tar plats på solhatten. Men det finns så gott om hattar så humlorna har plats på andra ställen.


Ibland samlar de i våningar.


Andra gånger tillsammans.

Nässelfjäril med färg


Så fin och skarp i färgen, måste vara en nykläckt nässelfjäril. Solhatten har också fina skarpa färger. Man kanske inte kan säga att de matchar perfekt... men de är ändå vackra tillsammans.

Stämningsfull fläder


Druvfläder hos grannen, så stämningsfullt i den fuktiga luften. Och skulle någon undra om det går att missta sig på den falska druvflädern och äkta fläder så kan jag säga att nej det gör man inte, om man inte är både färg- och formblind. (När man väl har lärt sig skillnaden förstås.)


               
Falsk
toppiga blommor
röda bär
tidigare
(doft? har aldrig tänkt på det)
Äkta
platta blommor
svarta bär
senare
karaktäristisk doft


Det här är inte humleblomster


Men alunroten är en riktig humlemagnet. När den rödblommande alunroten har blommat över så tar den rödbladiga över och lockar humlorna med vita blommor.

Fuchsiaväggen växer och gömmer stora överraskningar

Under taket är de skyddade från regn, inte så optimalt denna regnfattiga sommar, men då tvingas jag i alla fall att vattna alla krukorna dagligen och det finns ingen chans att de blir bortglömda. 



Pipfuchsian har otroligt vackert mörkgrönt bladverk. Jag blir salig varje dag när jag tittar till den.



Mindre salig när jag upptäcker att andra också gillar mina fuchsior. Ni med spindelfobi slutar här, ni andra kan ju föreställa er hur stor den är i verkligheten... Aaahhhh - nu plockar jag inte vissnade blommor i den här krukan längre.


Jag undrade just vad det var för spindel som hade lyckats vira in den stackars getingen till en hel mumie häromveckan. Nu är jag lite orolig, för nästa gång kanske det är ett litet barn som drabbas. ;)

Kan jag ta död på den? Svaret är nej. Den är FÖR stor, har passerat gränsen där det går från olycka eller nödvändighet till mord på medvarelse. Vi får helt enkelt ta och respektera varandra (tills den lyckliga dagen när en fågel gör sitt livs fångst).

Insektsmagneter

Jag sådde temyntor förra året för att locka humlor och fjärilar. I år blommar de. Visst är de vackra. men..


... inte är de några insektsmagneter. Visst en och annan humla är där och suger nektar, men så märkvärdigt var det inte.

Det är fortfarande samma gamla solhattar som står som nummer ett på insektstoppen. 



Och dahliorna, alla varianter, kommer som klar tvåa.



Som nummer tre kommer anisisopen (men jag har inte fått någon bra bild med insekt på den ännu i år)



Strax utanför pallplats hamnar bl a lammöron, bolltistlar, vitlysing. Men det beror kanske på att de för tillfället inte har kommit igång eller har avslutat sin storhetstid. Att ha insektsmagneter under hela sommaren är en målsättning för mig. 

Ogräsrensningshjälpare


Denna trädgårds lataste ogräsrensare, orkar inte ens sitta upp. Men viljan är det inget fel på. Sticker det upp ett strå, så ska det bitas av... ;)