Citrondoftande dahlia


Ja, bildlig doft i alla fall. Den här donnan satt faktiskt helt stilla, med sugröret djupt nere i dahlians nektarkälla.

Inte så många fjärilar ännu

men desto fler bilder på de fina som sätter sig på en blomma i min trädgård. Men i detta inlägg visar jag bara en enda bild - men i två versioner.


Nässelfjärilen var lite blyg och hade svårt att sitta stilla. Den flög iväg flera gånger men kom tillbaka till solhatten. Vilken kalasblomma detta måste vara för en fjäril.



Så vackert solen skiner in och skapar en högdager längs vingens taggiga ytterkant. Det var ett riktigt lyckotryck att skärpan hamnade på exakt rätt ställe för att kunna förstora upp och skapa en porträttbild på fjärilen. Sedan kan man ju diskutera om fjärilen är söt... Jag tycker det. Luden är den i alla fall!

Taniga ben och trasiga vingar

Den här söta (?) trollsländan satt stilla och poserade på toppen av en lavendelblomma. Vilka taniga ben!



Fjärilen är en Stor pärlemorfjäril (tror jag). Humlan är nog en vanlig trädgårdshumla.



Pärlemorfjärilen stannade en lång stund i trädgården och besökte andra blommor också. Välkommen tillbaka så länge vingarna bär, säger jag bara.



Lika vacker och färggrann som blommorna den besöker.

Söt och rund och fin, men så liten den är

Den står på infarten, krukan med de nya lila dahliorna, Rocco och Creme de cassis. Och nu i slutet av juli har den första äntligen slagit ut.  



Men så förvånad jag blev över storleken på Roccos blommor. Jag vet inte varför, men i sann dahlia-anda hade jag bara väntat mig något lite större...



Nu väntar jag med spänning på att den andra, Creme de cassis, ska slå ut också. Knoppen har börjat öppna sig och den har stått och stampat i ett par dagar. Sedan har alla sex olika sorterna slagit ut.

Årets dahlior har jag sortnamnet på. Men de gamla har jag ingen aning. Det är den röda och den rosa/gula eller orangea här i en härlig blomning tillsammans med lammöron och ringblommor.



Den gula är nu i sitt andra flor. Förra året har jag för mig att det var tre gula, men i år är det bara en. Men den lyser som solen där den står.



Våningsblommor

Temyntan växer i våningar.




Det ser den här solhatten också ut att göra vid första anblicken, men det är bara en synvilla.



Skördedags


 

Röda i bunken och svarta i munnen, är det inte så det ska vara.



På bara två och en halv månad blir blommor bär. 

Fyra väderstreck vacker

En del tycker att dagliljor ger ett skräpigt intryck och det är klart att det finns alltid några vissna kronblad.

Västerlilja


Men vad gör det när det kommer nya blommor hela tiden.

Österlilja


Jag gillar dagliljor i alla lägen. Det här är "Pink Damask", men den är inte rosa, den är röd, tycker jag.

Norrlilja
Söderlilja

Den röda rudbeckian däremot är rosa. Det är väl lite ironiskt? Men de är vackra tillsammans tycker jag.
Så här läckert mörka stjälkar får inte rudbeckian i någon annan rabatt. Det här är bara ännu ett exempel där jag menar att växterna själva anpassar sig efter sin omgivning för att göra sig själva ännu vackrare. 

Men jag hoppas att det inte är för utseendet som växterna varierar i första hand... det skulle vara lite för ytligt för min smak. ;) (Utan kunskap kan jag bara tro, och jag tror att det har med kemi i jorden att göra när växterna "anpassar sig", som hortensior som kan bli rosa eller blå beroende på ph.)

För tydlighetens skull, alla bilderna ovan är samma planta, men fotad i olika väderstreck.

Hemma är bäst


Kommer hem sent på kvällen och möts av kvällssolens långa, låga insmickrande strålar. Det räcker med mobilkamera för att föreviga en sådan stund.

Lavendel


Lavendeln är nog det bästa med trädgården - just i detta ögonblick i alla fall.

Kattattack

Han är bara för söt när han vaknar till framåt skymningen och blir lekfull.


Allt är intressant, kamerabandet, löv, grässtrån. (Tack och lov inte människofötter... ännu...)


Tänderna är inte sååå vassa och eventuell styrka i käkarna demonstrerar han aldrig, men klorna.... Ack så ont det gör oavsett om det är kärleksfullt trampande eller lekfullt fasthållande.


Om det fanns något som kunde ta fokus från den lekfulla katten igår kväll så var det väl årets första jättenattljusblomma. Den blommar bara på kvällen och eftersom den är lite kinkig (hos mig bara?) så blir den extra uppmärksammad när den väl visar upp sig.

Katten fick hålla sig i bakgrunden en liten stund.

You never promised me a rose garden

Jag har aldrig ens velat ha en rosenträdgård, men vad är det här?

Det började med Alain.

Sedan blev det några Fairy.


Din önskan om flera rosor svalnade inte, bara färgskalan, för Swany är läckert sval med bara aningens, aningen rosa toner i knopparna.




Sedan fick vi en miniros som nog kickade igång habegäret igen.



För sist det begav sig blev det en riktig färgexplosion. Rumba verkar trivas hon med.


Nej du lovade aldrig någon rosenträdgård, men långsamt håller du på och bygger upp den. Du pekar, jag planterar. Sedan njuter vi båda två. Kanske är jag fullkomligt grundlurad, men jag är lika nöjd för det.



Om detta var en tävling kunde vi räkna humlor

och den som hittade flest humlor skulle vinna.


Det var omöjligt att få med alla på samma bild, men här ser man ju att de har fest.


Och några blev utanför, de fick hålla till godo med stjärnflockan...

Navajo sunset i solnedgången


Fina, fina Navajo sunset som jag sådde förra året har kommit igen och börjar nu blomma. Den är fantastisk fin och som alla anisiop doftar den underbart som mynta.

Blixtlås

Visst skulle det vara praktiskt att ha blixtlås på krukorna när man ska byta ut vårens plantor mot nya sommarblommor?


Eller så får man låta vårblommorna komma igen i en andra blomning som dessa fantastiska nejlikor.


Joyful investment


och roligare kommer det att bli, för det kommer många små knoppar.

Bokstavligen

Mitt smultronställe är min trädgård, bokstavligen


Och när smultronen tagit slut kan man frossa på taybär,


men ärligt talat, jag lämnar gärna "björnbärshallonen" till maskarna för mina absoluta favoritbär är de amerikanska blåbären.


Det blir sällan tillräckliga mängder för att göra annat än äta från "busken" av alla de här tre godsakerna. Men att kunna gå ut på morgonen och få en handfull till morgonfilen, det är sommar för mig.

Se andras smultronställen i veckans FOTOTRISS hos Helena.

Jag fångade en humla i en blå skål


Huvudstupa ner i blåklockans vackert ådrade skål



Det är bara att börja kämpa sig upp igen, med ett bentag i taget.



Det var då attsingen så svårt det ska vara...



Men, ni är nog inte dum(l)a, ni förstår förstås att det inte var en kamp för att komma upp ur skålen. Det var bara humlans egna pole dance.

Klassiska rosor och andra

Rosen Alain hör väl till de klassiska sorterna?
Det var den första rosen vi skaffade till vår trädgård 1990. De sattes i en rund rosenrabatt som ersatte den förvuxna dvärgtallen som vi grävde bort det första vi gjorde när vi kom hit. Idag står de på en annan plats eftersom den fina runda rosenrabatten stod i vägen för utbyggnaden av huset.



En annan ros är "den gröna" en okänd ros som vi fick som krukväxt. Efter ett par år ute i rabatten har den både bytt färg och växtsätt. Den har skjutit i höjden och lovar väldigt mycket med många knoppar i år.



Herr'n i huset är den som gillar rosor mest (för att han sällan behöver gödsla, klippa, ansa, täcka, dutta och pilla...?) och hans favorit är nog de färggranna Rumba.
Så lyckat förresten att de fresiorna, ur påsen med blandade färger, blev gula just här.



Jag blir mer och mer övertygad om att växterna inte alltid har förutbestämd genetisk färg, utan de bestämmer sig på vägen upp när de bekantat sig med sina grannar.

Nykommen blå

Här är min nya blå blomma.


Tack syster B för den söta blomman. Vi ska nog lista ut vad det är för sort till slut. Kanske hjärtpenstemon?