Linslusen eller mattemagneten

Min mysiga katt. Vill vara med över allt. Ställer jag upp stativet och monterar jätteobjektivet för att fota fåglar, så kommer katten så klart och undrar vad som pågår. Resultatet - inte en fågel i blickfånget, men mycket rop och skrik bland trädkronorna. Varning, varning, varning! Svart-vit fara i närheten.

Om katten varit borta en sväng så hör man direkt på fåglarna när han är på hemgång. Varning, varning, varning! Svart-vit fara på väg.

Oftast ligger dock katten och sover i trädgårdsmöblerna, som en liten prins på mjuka dynor.

Det är då matte får passa på och fota fåglarna. Som stenknäcken som bara älskar att vi fortfarande serverar solrosfrön.

Jag upptäckte förresten lustiga frukter i blodplommonträdet i år. En googling uppger att frukterna är ätliga, men smaklösa. Kanske blir fågelmat till slut?

♥ ♥ ♥

Julkula

Det händer inte mycket i Charlottas trädgård eller omgivning. Kameran vilar pga att fotografen har ledsnat. Samma motiv om och om igen, det känns inte som om det är någon idé att försöka få till ytterligare en vinkel av samma gamla motiv.

Jag har inte beslutat om någon medveten blogg-paus. Det har bara blivit allt glesare mellan tillfällena. Kanske inspirationen kommer tillbaka med ledighet i jul och mellandagar? 

Kissekatten har i alla fall fått vara modell för en sista ansträngning. Redigering i gratisprogrammet LunaPic. Det var lite kul. Nu önskar vi alla fina bloggvänner en riktigt 

God Jul!

Finaste prydnaden

På hösten är katten finaste prydnaden i trädgården, tycker jag.

♥ ♥ ♥

Rosenrabatten och katten

Igår åkte vi bort till Melldala handelsträdgård, som ju har specialiserat sig på rosor. Vi skulle väl inte köpa, men jag ville titta på honungsros eller någon annan fin klättrande. Ja, ja - det slutate med att vi hade köpt 8 st nya rosor och 3 säckar jord, och med oss hem hade vi också ett beslut om att utöka rosenrabatten.

De inhandlade rosorna står i krukor och väntar. Ni ser grannens björkar i bakgrunden - det tar tid att gräva sig igenom rotsystemet... Rabatten ska bli halvcirkelrund och fortsätta till höger om berberisen. Floxen är redan flyttad, men tayberryn i mitten får stå kvar i sitt taggiga sällskap. Några av de gamla rosorna 'Alain' ska flyttas till den utökade delen av rabatten och de nya ska placeras ut mellan de gamla. Vi tror och hoppas att blomtiderna inte är riktigt samma och att vi därmed får en lång och omväxlande blomningstid i rosenrabatten. De nya är gula 'Gripsholm', röda 'HC Andersen' och brunröda 'Hot Chocolat'.

Lilla katten säger att det är bra att ni gräver, då blir det mer lucker jord till mina toalettbestyr. "Jag ligger här och vaktar medan ni jobbar."

 

De vita 'Swany' får inte vara med i nya rabatten. De trivs så bra uppe på kanten av etagen, så dem flyttar vi inte. Dessutom är de mer av marktäckande variant, så de passar inte i den smala rosenrabatten.

Det finaste

Det finaste jag har i trädgården - är väl min katt?

Senare klev han in framför datorn efter att ha druckit vatten ur sin skål på fönsterbrädan och jag fick ett fint porträtt med mobilkameran. Beskar lite för att framhäva de fina ögonen och den lilla vattendroppen under hakan.

Men det finns mycket annat fint därute i blomsterform fortfarande.
Vad sägs om höstblommande buskmagnolia? Jag vet inte vilket som glädjer mest, blommorna eller den friska blå himlen eller den gröna färgen?

Ett annat lyckopiller är anisisopen "navajo sunset" i kombination med ringblommorna "triangle flashback". Ett par av mina växter som jag faktiskt kan sortnamnet på.

Ringblommorna har jag plockat frön från och lyckats få tillbaka i tre eller fyra år nu. Anisisopen är perenn, den lyckades jag också föröka med frö och planterade ut ett par små plantor i våras. Tyvärr tyckte katten att den mjuka fina jordbädden jag gjort i ordning för bebisplantorna var utmärkt som kattoalett...  Jag får göra ett nytt försök nästa år för just den här brandgula färgen är oslagbart vacker.

Utslagen

Rosenrabatten är utslagen och så är också katten...

Så där brukar han ta igen sig, när han är trött efter att ha legat och hårat ner altanmöblerna. Men den här gången hade han nog ansträngt sig extra mycket på en fjärilsjakt.

Kattunga

Det gulligaste som finns är väl kattungar. Det har vi inte haft på många, långa år. Däremot har vi en Tuss som har börjat regrediera. Han beter sig ofta som en kattunge. Inga kattungar, men håll till godo med en kattunga. ;D

På bissingarna ser man att han inte är en unge längre, men oj så kul han tycker att det är att smyga omkring och busa på gräsmattan. Fånga flugor och fjärilar och om inte det finns så en liten tusensköna eller ett löv eller vad som än finns till hands. Kanske till och med mattes hand. ;)

Det blev ett påskliljefängelse

För ett par år sedan fick jag en sådan där eldkorg i julklapp. Den har legat oöppnad i ett hörn i förrådet tills jag fick för mig att den kanske kunde gå att använda som blomkruka i trädgården.

Men ehhh, jag vet inte... inte till dvärgpåskliljor i alla fall. :-P

Det blev ett påskliljefängelse - med egen fångvaktare.

Solkatt

Vår katt är en vår-katt. Första riktiga vårdagen har han till och med glömt bort att äta, så himla gott att bara ligga och sola.

♥ ♥ ♥

Frisk? Ja!

Världens snällaste!. Veterinären klämmer och klämmer och  lyfter och sticker och lilla, fina tissetassen säger ingenting. Låter dem bara hållas. När vi väntade en stund på att få svar på röntgenbilder så lade han sig på undersökningsbordet och spann. Vilket nog får ses som ett typexempel på att katter spinner för att lugna sig själva, för jag kunde ju se att han var nervös. Men bara för att man är nervös behöver man inte få panik, eller hur.

Så vad gav undersökningarna för resultat? Palpering av buken - ingen smärta. Röntgen - inga urinstenar. Blodprov - ingen påverkan på njurarna. Urinprov gick inte att ta pga för lite i blåsan vid besök. Vi ska försöka hemma för att kunna få svar om det finns några bakterier. Men eftersom han redan verkar kissa mindre ofta och mer varje gång, tror vi att det varit en urinvägsinfektion (FIC) som har gått tillbaka av sig själv.

Och så gav det ju ett smärre hål i plånboken förstås. Tur han är försäkrad och att självrisken redan är avklarad, nu är det "bara" 25 % av kostnaden som vi får lägga ut.

Skönt att komma hem igen. Sitta i fönstret och ha koll på halva Skaraborg. Notera också den lilla vattenskålen, en del i vår nya strategi att locka katten att dricka ordentligt. Små skålar utställda på platser där han brukar sitta är mycket mer intressanta än vattenskålen vid matplatsen.

Sjuk? Nej!

Den lilla, fina tissetassen beter sig inte som om han är sjuk. Hur pigg som helst och vårkänslorna spritter i kroppen.

Men det spelar ingen roll hur piggelin han är. I morgon får han krypa in i buren och åka till veterinären för en uppföljning. Jag är nästan säker på att det är en urinvägsinfektion, även om han inte visar smärta eller besvär (mer än att han springer på lådan och det bara kommer små, små skvättar).  Det är i alla fall inte urinstopp - som det var för 1 månad sedan - och det gör matte väldigt glad. Och kräks gör han inte heller längre, så kanske har han nu vant sig vid det trista dietfodret som han antagligen måste äta resten av sitt liv.

Och när han kom ner från trädet, vad händer då? Jo då plattar han nästan till den första utslagna snödroppen...

Vem har tid att se var man sätter fötterna (eller ändan) när man anar vår i luften. Det blev inte någon blomsterbild idag. Tissetassen såg till att vara ivägen hela tiden.

På väg ut igen

Lilla tisse-tassen har varit sjuk...

Den vanligaste sjukdomen av alla hos kastrerade matglada hankatter - urinsten. Som tur var tog veterinären emot och splolade urinröret direkt. Så nu är det low calorie urinary diet foder som gäller i framtiden. Och så många vattenskålar runt om i huset för att få kissen att dricka mycket. Livslång diet för att problemen inte ska återkomma. 

Jag fick frågan av en jobbarkompis, hur ser/vet man att det inte kommer något kiss? Att katten inte bara "fjantar sig" på lådan? För en katt som kan gå ut och in som han vill är det ju en berättigad fråga. 

Våran kisse hade faktiskt visat typiska symptom redan tidigare, han trampade runt och visade att han ville kissa på många olika ställen. Det var ett par månader sedan. Men att det kunde vara begynnande urinsten fattade ju inte jag, i stället gjorde jag i ordning kattlådan inne och det verkade han helnöjd med för han har använt den varje dag. Kunde till och med komma direkt in och springa till lådan. Bortskämda katt, tänkte jag. Hela tiden har han åstadkommit "normala" kattsandsklumpar. Så vi förstod inget förrän den kvällen han "kravlade" sig ur lådan i kissposition och satt kvar i samma ställning i säkert fem minuter utanför lådan - inte en droppe kom det på golvet. En timme senare var vi hos veterinären. 

Nu var det inte blåljus - så illa var det inte. Men om en katt med urinsten inte får hjälp att få bort kristallerna som stoppar så kan den dö inom ett par dygn. Så det var absolut nödvändigt att få hjälp direkt.

Dagen efter fick han komma på återbesök till veterinärstationen och ligga inne med dropp. En del av behandlingen för att spola igenom systemet och säkerställa att alla kristaller är borta. Det tyckte han inte om, berättade djurskötaren som hade hand om honom. Men han skötte sig oklanderligt, även om han var sur. Sitta inne i en bur med slang i benet. Hmmff... 

När han kom hem sprang han ut och satte sig på altanen och bara sträckte upp näsan i den blåsiga luften och andades. Det såg för skönt ut.

Sedan skulle han gå på metacam i tio dagar. Men efter tre dagar kräktes han så med veterinärens godkännande avbröt vi behandlingen. En liten risk att katten får urinvägsinfektion efter ingreppet finns alltid och metacam kan hjälpa till att minska risken. Men biverkningar som gör att han inte behåller mat och vätska är inte heller bra. 

Nu håller vi tummarna för att katten inte hittat någon matskål i grannskapet med "förbjudet" foder. Det går nämligen inte åt så mycket dietfoder som är tillåtet... 

Kattattack

En gammal kattman

klädd i tjock päls all over

räds ingenting 

(utom hundar och farliga saker -som dammsugare- förstås)

 Ligger mestadels still

i soffan och sover

Men  om man nu också är

nyfiken i en strut

så kan det hända att man pallrar sig ut

rafsar runt som värsta fånet

och till slut

får man spunk i spånet

♥ kära lilla katt ♥

Soluppvärmd huv

Katter är fenomenala på att hitta de där platserna som solen har lyckats värma upp.

Aklejaram

Så vackert inramad av pastellaklejorna han är. lille Tusse-mannen. Aklejorna har fest i år, inte en gallmygga så långt ögat når och varenda knopp slår ut i vackra klara blommor.

Fjärilsväder

Så perfekt, måste vara alldeles nykläckt. Den satt så fint och solade i rabatten. Tyvärr så gick jag lite för nära så den bestämde sig för att hitta en annan varm och skön plats.

Det är inte bara fjärilar som solar i fjärilsvädret. Katten gnosar i gruset och njuter i fulla drag.

Ogräsrensningshjälpare

Denna trädgårds lataste ogräsrensare, orkar inte ens sitta upp. Men viljan är det inget fel på. Sticker det upp ett strå, så ska det bitas av... ;)

Kattattack

Han är bara för söt när han vaknar till framåt skymningen och blir lekfull.

Allt är intressant, kamerabandet, löv, grässtrån. (Tack och lov inte människofötter... ännu...)

Tänderna är inte sååå vassa och eventuell styrka i käkarna demonstrerar han aldrig, men klorna.... Ack så ont det gör oavsett om det är kärleksfullt trampande eller lekfullt fasthållande.

Om det fanns något som kunde ta fokus från den lekfulla katten igår kväll så var det väl årets första jättenattljusblomma. Den blommar bara på kvällen och eftersom den är lite kinkig (hos mig bara?) så blir den extra uppmärksammad när den väl visar upp sig.

Katten fick hålla sig i bakgrunden en liten stund.

Ett med gräset

Kissen har hittat en skuggig plätt och smälter snart ihop med gräset. Precis som jag gillar han att slappa i skuggan.

I gröngräset

Jag har haft så fint sällskap i trädgården idag. Mysiga Lill-Tussen!

Inte riktigt samma vinkel, men det händer saker på törel-krönet. Så där underbart sakta men säkert, inte kan man tro att tulpanerna redan blommat i nästan två veckor.

Inte gör det mig något att vår-explosionen har hejdats. Det är nästan så att man vill stanna tiden för gott just nu.

När det gäller julrosorna kan man nästan tro att de har vänt på tiden, nya blommor gör att plantorna ser oförskämt unga och fräscha ut.

Kungsängsliljorna har blommat över helt på vissa ställen i trädgården, på andra lite skuggigare platser står de fortfarande kvar.

I morgon har de spått regn. Det är ingenting man kan göra något åt, men önska att det inte ska bli så mycket och inte så hårt kan man väl få göra.