Ett arv från förra seklet

Det var en gång för länge sedan, en nybliven husägare som ville odla kryddor för husbehov när första trädgårdslandet skulle anläggas. En av påsarna innehöll frön av mynta, inte visste den oerfarne odlaren hur myntor sprider sig ohämmat om de trivs.

Med åren kom en del trädgårds- och odlingskunskap och myntorna trivdes. Kunskapen om deras våldsamma spridning kunde dock inte bekräftas, för trots att de såg ut att trivas så kunde man inte säga att de blev till besvär. De spred sig mera med frö, lite så där smakfullt i närheten av moderplantan, än bredde ut sig från rotsystemet.


Förklaringen kom en dag tillsammans med en besökare till trädgården. "Det där är anisisop" sade den kunniga väninnan. "Anis-vad-då?" frågade jag, ja det är naturligtvis mig det hela handlar om, som aldrig hade hört talas om växten anisisop.

Så någon gång på 90-talet lärde jag mig namnet på denna vackra och lättodlade växt. Och doften är härlig, man gnuggar lite på bladen och det luktar mynta så det står härliga till.

Blomsterkolvarna älskas av insekter och fjärilar. På vintern låter jag fröställningarna stå kvar och då kommer blåmesarna och äter av fröna. För mig är detta en skön året-runt-växt.


4 kommentarer:

  1. Jag tror du hade tur där. Jag har låtit min mynta stå i en kruka hela tiden, eftersom jag hört att den sprider sig så oerhört.

    Detsamma gäller nog citronmeliss, vilket jag inte kände till. Min lilla växt dansar numera runt ett äppelträd och försöker breda ut sig. Jag får hela tiden mota in den mot stammen, riva bort delar av växten med rot och plocka bort de små plantorna den försöker sprida. Har lärt mig klippa bort överblommat.

    SvaraRadera
  2. Håller med dig! Jag gillar också anisisop. Tur att det inte var mynta:-)
    Kram Milla

    SvaraRadera
  3. Själv har jag fått lida för misstaget att jag plockade hem en blomma från naturen en gång för många år sedan... :-( Trodde det var en förvildad trädgårdsväxt, men det var nåt skit som heter parksallad. En riktigt invasiv otäcking, som har spridit sej enormt. Fast den är ju fortfarande fin när den blommar och så där - men den växer ju tyvärr mycket mer (för att inte säga enbart!) på sina egna villkor än på mina... <:-I

    Anisisop vet jag att jag har haft i rabatten, men inte nu mera. Varför den dog ut vet jag inte, men kryddväxter har överlag sällan lyckats för mej. Minns iallafall att den var poppis bland humlor speciellt! :-)

    Svar: Jag var hos vår revisor i måndags och fick bokföringen lite snabbt genomtittad redan då. Om det var några konstigheter så skulle han ringa - men än så länge har telefonen varit tyst. Återstår att se om det blir polisen som dyker upp istället, och häktar mej för grova bokföringsbrott!? ;-D

    Ha en jättefin dag!! :-)

    SvaraRadera
  4. Anisisop gillar jag också. Den är vacker, doftar gott (fast jag tycker lakrits), den sprider sig men är lätt att rensa bort, fåglar och fjärilar gillar den. Dessutom torkar jag den själv till te. Så jag njuter också av den året runt. Trevlig helg!

    SvaraRadera


Stort tack för att du tagit dig tid för en kommentar!


Alla anonyma kommentarer hamnar i skräpposten och de raderas utan granskning. Har du ingen blogg kan du kommentera med namn/webbadress och bara fylla i namn.