Blomstertriss








Helena vill uppmärksamma att det snart är mors dag med en tävling i veckans FOTOTRISS. Det höll på att inte bli någon triss, för jag fastnade på Coolstuffs hemsida och kikade på alla möjliga (och omöjliga) saker som de marknadsför, t ex den här grejjen för att göra en blombukett av din frukt.

Nu ska jag göra mig i ordning och åka till min mor och se om hon vill dricka elva-kaffe. Inte för att det är roligt utan för att jag måste.
Ja, det finns en anständighetsaspekt, där man faktiskt m-å-s-t-e bry sig om sin gamla mamma oavsett om man vill eller inte. Att jag varken hinner pga arbete eller har lust att lägga pengar på alla resor - det får andra också lida för. Mitt humör är konstant i botten nuförtiden, och mina stressnivåer slår i taket. Att sätta mamma "på hem", som någon föreslog löser knappast anständighetsaspekten, eller hur? Det är ju inte omvårdnaden jag måste sköta (det gör kommunens hemtjänst) utan det är den personliga kontakten som jag inte längre klarar av att strunta i. Ja, och så alla kontakter som blir med hemtjänsten i alla fall. Förresten finns det inga "hem" längre, förvaring för dementa kanske men knappast för sjuka gamlingar.


12 kommentarer:

  1. Din triss är helt underbar!
    Ha en skön söndag!

    SvaraRadera
  2. Det låter litet jobbigt för dig. Hoppas mamma blir glad och det känns bättre för dig efteråt. Blomtrissen var fin. Fortsatt bra söndag!

    SvaraRadera
  3. Det är inte enkelt när människor blir "måsten" ... och det är svårt att tänka sig att det skulle kunna vara annorlunda ... Känner för dig. Varmt!
    Trissen är vacker - gillar speciellt det varma ljuset i sista bilden!

    SvaraRadera
  4. Ser att vår triss har en hel del gemensamt ;-) Fint fotat, det blir mycket känsla i bilderna så här års!

    SvaraRadera
  5. Det är inte lätt att vara tillräcklig för dem i sin närhet och det är ingen lätt tid när ens föräldrar blir gamla. Körsbärsträden är så vackra när de blommar. Kul kommentar du hade hos mig. Jag hade inte ens tänkt på att jämföra maskrosen typ med en "människotyp", men om jag gör det så instämmer jag i din åsikt.

    SvaraRadera
  6. Fina bilder i din triss! Jag har samma krav på mig, efter att min mamma dog för ett år sedan. Jag bor 10 mil från min pappa, medan mina syskon bor mycket längre bort. Alltså faller det på mig att åka och se till att han har det bra. Han och jag har aldrig funkat ihop, och även om han håller sig lugn för det mesta så händer det att jag får utskällning för det ena eller det andra när jag hälsar på. Det tär, på krafter och humör!

    SvaraRadera
  7. Underbar triss! :)
    Ha en bra dag!

    SvaraRadera
  8. Det märks att du inte mår bra och kanske borde tänka lite mer på dig själv också. Även om du anstränger dig, åker långt osv så märks det säkert på stämningen att du är jäktad och hellre hade varit nån annanstans när du väl är där. Du har hamnat i en riktig energitjuvsfälla. Finns det andra lösningar?
    Nu kanske jag lade mig i alldeles för mycket, men jag känner verkligen med dig.

    Varm kram
    Anette

    Ps Fina bilder.

    SvaraRadera
  9. Tänk snart är det bara minnen kvar av de vackra blommorna.Men till hösten får vi ta av frukten
    Ha en fin kväll
    Kram Meta

    SvaraRadera
  10. Vackra bilder och stark text som berör.

    SvaraRadera
  11. Jag bor 6-7 mil ifrån min pappa, och det är betydligt närmare än vad min syster gör - så den dagen han börjar få problem med att klara allting själv blir det jag som får dra det största lasset. Han bor ensam i en villa, har precis fyllt 80 och ännu så länge är det inga som helst problem - fast det ska vi nog även tacka hans fina grannar för, som hjälper till med lite allt möjligt om det behövs. Hur det blir om han blir sjuk, kan jag inte ens föreställa mej nu - vill helst inte alls tänka på det! :-( Har en bekant (ungkarl) som flyttade hem igen till sin pappa (änkling) när denne började bli dement för några år sen. Även om hemtjänsten är dit flera gånger om dagen så är det väldigt jobbigt, har jag förstått. Nu har han fått en plats på ett avlastningshem, så var tredje eller fjärde vecka ska han vara där - men där vantrivs han, och därmed känns det ju inte helt bra för vår bekant iallafall... Jag tycker inte riktigt om det här att vård i hemmet har så hög prioritet numera, för i realiteten blir det de anhöriga som får stå för den allra största delen av vården då och det funkar verkligen DÅLIGT i kombination med alla andra "måsten" som gemene man har. Slutar väl egentligen bara med att de gamla sitter ensamma och mer eller mindre isolerade från omvärlden större delen av sin tid...? Jag har fina minnen från när jag var barn och var med mina föräldrar till ett ålderdomshem för att hälsa på en gammal släkting som bodde där. De som var där var ofta ganska pigga, och många tyckte att det var roligt när det kom dit barn som de kunde prata med eller t o m leka lite med! Bland annat var det en tant som lekte ta-fatt med mej, i (nästan) full fart i en lång korridor. :-) Numera blir jag snudd på deprimerad när jag kommer till dylika ställen, för alla som är där är ju så dåliga så man tycker att de kanske hellre borde vara på sjukhuset istället...

    Ja, det må väl vara hur det vill med åldringsvården förresten, för ytterst är det ju den personliga kontakten mellan den gamle och en själv som spelar roll. Man vill ju så gärna att ens föräldrar alltid ska vara just ens föräldrar, men för många blir det ju närmast det omvända förhållandet när ålder och sjukdom gör en vuxen mer eller mindre till ett barn igen. Sorgligt - och fruktansvärt svårt att behöva hantera, särskilt om man inte kan dela bördan med syskon osv. :-(



    SvaraRadera
  12. Fin triss och en text som jag kommer att fundera över. Själv jobbar jag med äldre och måste faktiskt påstå att det finns "hem" som är riktigt bra också. "Hem där de gamla har både omvårdnad, trygghet i form av personal dygnet runt, god mat och sällskap. Hoppas det ordnar sej för er! Ha det bra!

    SvaraRadera


Stort tack för att du tagit dig tid för en kommentar!


Alla anonyma kommentarer hamnar i skräpposten och de raderas utan granskning. Har du ingen blogg kan du kommentera med namn/webbadress och bara fylla i namn.