Förlorat


Återigen har jag förlorat mitt hjärta till de blå aklejorna. Varje år tänker jag att jag ska rensa bort dem där de  växer insnärjda bland iris och borstnejlikor bredvid magnolian. Men innan jag sätter spaden i jorden så slår de ut - och då går det bara inte att säga adjö.



7 kommentarer:

  1. Kan förstå att du förlorar dig i det vackra blå. Älskar aklejor! :)
    Trevlig helg!

    SvaraRadera
  2. Å, går i samma tankar. Jag gillar inte blått, så jag tänkte vara drastisk och rycka bort just de blå. Men det har inte gått hittills.

    SvaraRadera
  3. Aklejor ... man kan väl bara älska dem :) De är så vackra, finns i så många olika färger - helt underbara!
    Jo visst måste man kunna samsas... vi har inga problem, men det var hans attityd...
    Ha det gott!

    SvaraRadera
  4. Det är lätt att förlora hjärtat till aklejor, de är så vackra och skira!

    SvaraRadera
  5. Nej men det är ju klart att du ska låta dem leva vidare!

    SvaraRadera
  6. Fint att ha dem där :)

    SvaraRadera


Stort tack för att du tagit dig tid för en kommentar!


Alla anonyma kommentarer hamnar i skräpposten och de raderas utan granskning. Har du ingen blogg kan du kommentera med namn/webbadress och bara fylla i namn.