Acceptans

För länge, länge sedan fick jag en guldakleja av min mamma. Hon hade en massa pastellaklejor i rabatten på altanen och jag fick ta med så många jag ville.

En av dem visade sig vara en underbar gul skönhet. Den har varit väldigt kinkig genom åren och ibland har bara en eller två blommor visat sig. Men den har kämpat och tappert kommit tillbaka varje vår.

Sommaren 2014 var den helt fantastisk fin. Det visade sig att det var det sista året den blommade.

 I år kom den inte upp. Det känns väldigt konstigt, och ögonen tåras då jag känner sambandet med min mamma som dog i höstas, 89 år gammal.

Den äldsta bild jag hittar på guldaklejan, från 2000.

Mamma fick en fantastisk sista sommar 2014, hon kunde sitta på sin altan och njuta av solen och blommorna i princip varje dag de sista tre månaderna.

Symboliken med guldaklejan som bjöd så vacker blomning sista sommaren är hjärteknipande. Jag har accepterat att guldaklejan är borta för alltid, precis som mamma. Det finns ingen anledning att försöka leta efter en ersättare.

Plommonblom

Plommonträden blommar som aldrig förr. Och körsbärsträden är på gång de också. Med några insektsvänliga veckor kommer träden digna av frukt till skördesäsongen.

Jag ber

Jag ber om uppmärksamhet, eller vad säger lönnen med sina knäppta händer strax efter lövsprickningen.

En annan vacker bladsprickning har sälgen. Vilka kronor som pryder kvistarna.

Idag regnar det, bilderna har några dagar på nacken.

För mycket av det goda

Inte ska man klaga över att växter trivs. Nu tänker jag inte på kirskål, maskrosor, brännässlor och annat vedertaget ogräs utan på fina, underbara, översvallande lökar...

Scillan, den ryska blåstjärnan - underbar när den bildar blåa hav i gräsmattan i april.

Mitt "problem" är att de inte håller sig i gräsmattan (där konkurreras de nog ut av bellisorna) utan de drar in i rabatterna och nästlar sig in bland blåsippor och dvärgastilbe. Och inte går det att dra upp lökarna heller, för de sitter som berget i lerjorden och djupt ner sitter de också.

En annan översvämmande lök är morgonstjärnan. Visst är den vacker, sirlig, underbar.

Men lökarna delar sig explosionsartat och när de sedan växer för trångt kommer det bara blad och inte blommor. Och i styva lerjorden är det inte så lätt att dra upp några lökar. Gräva upp dem betyder att man också gräver bland de perenner som de ska växa tillsammans med.

Scilla och morgonstjärna är jag oskyldig till i trädgården. De fanns här när jag flyttade in för 25 år sedan. Men porslinshyacinten, som jag själv planterade för 2-3 år sedan visar sig nu ha samma tendenser som kusinen scillan... Vad har jag gjort...?

Men jag antar och hoppas att ingen av de tre godingarna konkurrerar ut sina rabattgrannar. Och bladen är ju bara att klippa/riva bort efter blomning så minskar kanske förökningskraften något.

Söndag och sol en stund

I år kommer löjtnantshjärtat bli något alldeles spektakulärt. Snart slår de rosa hjärtana.

Kvällsljuset är magiskt. Spektakulärt när det lyser upp olika fält som i tulpanbilden ovan. Syrenhäcken är sådär underbart skir och genomskinlig just nu.

Knut och hans fru kom på besök och struttade runt på den solbelysta grönytan. Det fanns så mycket gott där nere bland strån och mossa att de inte brydde sig ett dugg om mig. Tur att katten låg inne och snarkade. Eller...? Det kanske var han som vaktade äggen under matrasten. ;)

Dubbel

 Och här har vi de dubbla.

På väg att slå ut i norrslänten

Utslagna i söderläge

och så här ser de ut i närbild

Härliga, eller hur? Men de är svåra att fota så att det blir rättvist. Det vita överexponeras eller så blir bilden för mörk. Jag har dragit lite i reglagen för att försöka få lite djup och kontrast i bilderna.

Enkel

I rabatterna har jag dubbla (eller kanske jag ska säga fyllda) vitsippor. I gräsmattan och ute i skogen växer de enkla.

Fler bilder på tema enkel i Tisdagstema.

En tulpanmånad

En vår utan rådjursattack. Det har aldrig hänt på 26 år att tulpanbladen inte har blivit betade före blomningen.

5/4

Så här långt brukar bladen ha kommit när de kapas jäms med marken av rådjurständer. Ser ni de bruna oasis-kuberna? De är doppade i blodmjölssoppa. Det fungerar inte varje år, men i år har jag väl hunnit doppa om i tid efter regn.

4/5

I år har alla bladen sina spetsar kvar. Blomknopparna har sällan kommit upp när rådjursattacken brukar komma, så blommor har jag fått varje år som tur är.

Nu börjar den riktiga tulpanmånaden, maj. Bara det inte blir för varmt så står sig rabatten hela månaden.

Bästa hjärtan

Nu börjar säsongen när det finns huuur mycket som helst att fotografera. Här kommer ett litet urval av kvällens fotorunda, några efterlängtade hjärtan.

Hemma bäst

Fem fina dagar har spenderats i södra England.

Jurassic Coast, Lyme Regis

Lister garden, Lyme Regis

        

Blaise Castle estate, Bristol

Hur gulligt kan det bli...?

Rapsfält och vänstertrafik, man vänjer sig snabbt.

Där hade våren kommit längre och det var jag naturligtvis inställd på. Lite rädd var jag sedan att våren skulle ha hunnit "gå över" här hemma, men för mig är det tur att det varit svalt, för jag har hela lövsprickningen kvar att njuta av här hemma nu.