Violruta i vardande

Thalictrum delavayi

Tryckte på fel knapp på kameran, men blev väldigt förtjust i den misslyckade bilden och publicerar den i NatureFootsteps meme Abstract #34.

Får inte nog

av den röda lupinens färg och utstrålning. Nästa år måste den flytta för en bättre plats i trädgården. Där den står nu mellan två flox tynar den ju bort och blir mindre och mindre för varje år.

Röd lupin

Våren var sen men sommaren kom tidigt med nästan allt på en gång. Som undantaget för att bekräfta den hypotesen har rabattens lilla överlevare, den röda lupinen, valt att blomma nu i slutet av juli. Det är verkligen en ovanlig sommar i år.

 

Photo meme hos NatureFootstep

Kvällsrunda med foto

Kunde inte bara passera de nedfallna fuchsia-blommorna som låg så vackert runt krukan. Kameran hade jag ju i handen på kvällsrundan i trädgården så här visar jag resultatet.

Välkommen lilla humla!

När lavendeln slår ut kommer humlorna tillbaka till trädgården. Välkomna säger jag bara!

Kompostera mera

Visst är det bra med en stor kompost. Riktigt snyggt blir det om du stensätter den också.

Var på Alphems arboretum och blev imponerad över både stensättningar och trädsamling.

Fler bilder därifrån på min semesterblogg.

Funkia funkar i alla väder

Ibland hör man att funkia mest odlas för de vackra bladens skull. 

Visst är bladen vackra och de fyller tacksamt i rabatterna och i buketter. Men att det bara skulle vara för bladens skull de odlas, jag vet inte jag.

Jag gillar masseffekten av den brokbladiga funkians blommor i slänten. Och humlorna älskar också blommorna, som står sig i många veckor eftersom knopparna slår ut successivt på de höga stjälkarna.

    

Varje blomma är dessutom ett litet konstverk i sig om man går nära för att studera dem.

Den här mörka skönheten vet jag inte om den är en funkia, för jag kan inte minnas att jag planterat den. Bladen är ovanligt smala men blommorna är ju väldigt karaktäristiska och ser absolut ut som funkia i mina ögon.

Min slutsats är att funkior kan odlas lika mycket för sina blommors skull som för bladen.

Riktigt rosigt

I juli blommar rosorna. Några sorter har vi samlat på oss genom åren, men inte är jag någon fantast direkt. Rosorna har inte så bra miljö hos oss, det är för lite soltimmar i trädgården för att de ska komma helt till sin rätt.

Alain

Vår första ros. I mer än tjugo år har Alain blommat rosenrött - ja varje år som rådjuren har lämnat knopparna ifred alltså.

Fairy

De marktäckande Fairy köptes för ca 15 år sedan. Två gula och två rosa. De gula överlevde inte första vintern men de rosa kämpar på.

Vit marktäckande ros

 De vita marktäckande rosorna har jag inget namn på, ett impulsköp på sommarrea för tre år sedan.
I år har inte varit något stort lus-år, men se ett par bladlöss har minsann letat sig in i en av de första utslagna blommorna...

Okänd krukros

 Förra året fick vi ett fint krukarrangemang med bl.a. en vacker grön/rosa miniros. Efter en vinter i rabatten är den inte så "mini" och heller inte så grön, mer gul/rosa. Den har ett par knoppar på långa raka stjälkar. Det ska bli roligt att se hur den utvecklas och om den klarar av vår trädgård i längden.

Rumba

 Årets impulsköp är rosen Rumba. Så härlig! Klasar med orange/gula knoppar som slår ut med gul mitt och blir mer och mer orange när rosen slår ut. Sedan vissnar blomman ner och slutar som rosa/vit innan kronbladen faller av.


För en icke-ros-fantast så börjar det kännas riktigt rosigt i trädgården nu. Det blir många vassa taggar att slåss med vid vårarnas beskärning. Det blir många bladlöss att försöka spola bort eller klämma ihjäl. Det blir många timmar med sekatör för att ansa bort överblommade rosor. Det blir mycket jobb. Men framför allt blir det mycket skönhet och glädje. För att förhöja sinnesupplevelsen kanske det är dags att impulsköpa några doftande rosor också...?

Turista hemmave'

Bor man vid Hornborgasjön måste man ta en turistrunda ner till sjön när man har semester, eller hur.

Önskar jag hade ett sånt där kanonstort teleobjektiv, som man ser andra fågelturister kånka runt på. Med min kamera behöver jag komma så nära att alla vettiga fåglar flyger sin kos. Plåttranan på taket kommer man inte heller så nära av andra tekniska orsaker, men hen står ju i alla fall kvar.

Plåttranan på taket

Naturum från fågeltornet

Gås på grusvägen

Sädesärla på räcket

Gulärla högst upp i ett träd

Tofsvipa i vattenbrynet

Fuchsia favoriter

På norrsidan passar fuchsior eftersom de trivs bra också i skugga. Jag har alltid några för att pryda den trista väggen och för att hälsa välkommen när man kommer hem.

Blue Angel

Göteborg

Beacon

Blå pantern

Har du sett en panter födas fram ur en blå bergvallmo någon gång?

Mörka skönheter

Egentligen vill jag helst ha färg och ljus och grönska omkring mig, men vissa mörka inslag i trädgården är ändå välkomna.

Mörkröda blommor har jag fascinerats av ända sedan första gången några av mina frösådda "pastellaklejor" blev mörkröda för mer än 20 år sedan. (Ja det var ju inte pastellakleja-frön i påsen, det förstod jag ju när blommorna kom.)  Den mörkröda klinten är årets nykomling.  Jag trodde nog att den skulle vara rödare och om den inte sprider sig själv kommer den nog bara vara en tillfällig bekantskap.

    

Mörka blad är vackert att bryta av med i rabatterna. Alunroten har inte bara härligt rödbruna blad utan också vacker form med sina spetsiga flikar. De vita blommorna på höga stjälkar kommer på sensommaren och de gör att det blir liv i bladverket.

En riktig favorit bland de mörkröda är chokladblomman. Mina odlingsmöjligheter är lite begränsade så blommorna kommer sent på sommaren då jag inte kan driva fram dem. (Vilken ursäkt, egentligen är det bara vilja och investering i växtbelysning i källaren som saknas.)

 

Borstnejlikor gör sig också otroligt bra i den mörka färgskalan. I år är ett mellanår då det är lite tunt med blommor i nejliksrabatten, så skönheten här nedan är från förra året.

Slutligen en liten outsider i kavalkaden. Oreganon är kanske inte mörkröd, utan mer lila. Där den står sticker den i alla fall ut med sin annorlunda färg på blomkorgarna.

 

I väntans tider

Mitten av juli och några knoppar har dragit till sig blickarna under flera veckors tid. Det går sakta, sakta, sakta framåt.

Klematis, du vackra men så svårflirtade. 

En nyhet i trädgården i år, en mörkröd klint (en blomma har ju redan slagit ut)

Solhatten är som en liten krona

Det finns fler växter som inte kommit fram till blomperioden ännu, tänker på flox, dahlia, rosor (ja, rosorna här är sena), kärleksört, bolltistel, astilbe. Jag undrar om inte väntan och längtan är minst lika härlig känsla som glädjen när blommorna väl har slagit ut.

 

Sol och värme

Solen värmer och värme är bra för att lindra förkylningsbesvär. Så det är ju bara att ta det lugnt och vila.

Anisisop framför sommarens första dahlior

Semestertröst

Hostar och snorar och och "tröstas" av han som nu efter två veckor anser sig vara nästan frisk. 

Kul start på tre veckors semester. Men jag tröstar mig med alla vackra blommor i trädgården. Ingen förkylning i världen kan hålla mig inomhus. Jag orkar inte med att jobba eller rensa, men jag kan hålla kameran någorlunda stadigt - en kort stund. 

Den gamla enkla morfars-pelargonen börjar blomma.

Lite modernare och framför allt tidigare "varuhus-pelargoner".

Jag gillar pelargoner, men samlar inte och har inte en susning om sort eller namn.

I den främre krukan har pelargonen sällskap av en chokladblomma som börjar knoppa så smått. Jag tror att den rödbruna färgen på chokladblomman och den rosa pelargonen kommer att gifta sig, som man brukar säga.

Den bortre krukan hyser en vit fänrikshjärta och en röd axlobelia (eller om det heter praktlobelia). Den kommer att *skära* sig mot pelargonen för den är klarröd. Men vad gör väl det, så länge växterna är frodiga och friska?

Flikigt och skirt

Den japanska rödbladiga fliklönnen är underbar i kombination med den skira rosablommande stenbräckan. När stenbräckan har blommat över står fröställningarna kvar med sina röda stjälkar.

Kanske är detta en långsam början på en japansk hörna i trädgården? Är inte stillheten och långsamma processer karaktäristiska för just japanska trädgårdar. Då gör det ju inget om det tar tio år till innan den är iscensatt.

Vitklocka

En vit blåklocka som sällskapar med åbrodden.

Borstnejlikor

Mörkröda borstnejlikor är spektakulära tycker jag. De har kanske inte så spännande mönster men de lyser verkligen upp.

Och när de smiter ut i övriga rabatten och blandar sig med irisens blad är de fridlysta för plockning. Det finns inget som får mig att vilja rensa här.

Faktum är att flera borstnejlikor verkar trivas bland andra blommors blad. Eller har funkian fått en ny sorts blommor?