Minneslunden har alltid känts så skräpig, många ställer blommor och saker "utanför" och det känns överbelastat i stället för fridfullt. Men när naturen skräpar ner med nedfallna lönnlöv då accepterar jag lätt oredan.
Snart kommer min gamla mamma att jordas där i minneslunden. Vi har haft en fin och minnesvärd begravning och för min del är allt praktiskt över. Nu hoppas jag att mitt inre vill stilla sig också. Jag har svårt att sova och det är mycket känslor som irrar omkring.
Jag har adopterat mammas miniros som hon hade blommande på altanen hela sin sista, varma, vackra sommar. Det känns så trösterikt att hon fick vara hemma och må gott i tre fantastiska sommarmånader efter den hemska sjukdomsperioden i våras.
Vad härligt att få ha ett sånt minne att vårda. delar sorgen med dig och önskar att det kommer att gå bra för dig, din mamma ville nog att du skall ha det bra i många år till.
SvaraRaderaHa det gott
Kram Meta
Så härligt att ha ett trädgårdsminne att vårda. Själv tycker jag det är vackert med minneslundar, trots att min mor finns i en minneslund utanför Stockholm kan jag besöka henne i minneslunden vid kyrkan här hemma.
SvaraRaderaHa de gott. Styrkekramar från Catarina
Min man dog för 6 månader sedan och ligger också i minneslunden som är väldigt vacker. En liten damm och ställningar till buketter som är utformade som en bukett. Det blir som en jättebukett när många har lämnat blommor. Aldrig skräpig.
SvaraRaderaDet är en svår tid. Först en hemsk sjukdom och sedan tiden efter, jag vet.
Minirosen kommer alldeles säkert att trivas hos dig. Styrkekram!