Bäst att springa ut med kameran och fota så mycket som går. Ljuset föll in så vackert på vägen tidigare i kväll och sipporna visade sig från sin vackraste sida.
Lite närmare blir sipporna mer iögonfallande.
Och ännu närmare...
Till slut så nära, att fjunen på benen syns... Är det att bli för närgången?
Jag har nog nämnt det förr, blåsipporna är mina favoriter.
♥ ♥ ♥
Helt underbara bilder! Nej inte kan man väl bli för närgången. Man måste ju ligga på magen och hälsa ordentligt, bekanta sig när man inte setts på länge.
SvaraRaderaHa det gott
/Anette
Hej Charlotta!
SvaraRaderaTror inte blåsippan har något emot att bli fotograferad, ser ut som att den poserar och visar sig från sin bästa sida. Härliga bilder.
Ha en fin helg /Marika
Oj, här kan man nästan prata om ett "hav av blåsippor". Nu är de ganska envisa och härdiga så förhoppningsvis blommar de ett tag till, trots sommarvärmen. Att bli riktigt närgången i blåsippssammanhang känns som en givet förhållningssätt. De är ju så oemotståndliga att man inte kan låta bli!
SvaraRaderaNjut av våren, helgen och blåsippstiden!
Klart du får vara närgången, de är ljuvliga när de tittar fram i fjolårsgräset. Här på Hagtorpet där jag bor blommar de för fullt i naturen och i min trädgård. Blomningstiden infaller dessvärre alltid när jag är som mest upptagen med trädgården. Den där blåsippspromenaden blir visst aldrig av..
SvaraRaderaJag tänker nej, nej, nej, nej... de får inte hinna blomma över. Jag vill så otroligt gärna hinna se dem i blom. Blåsippor är som gjorde för närstudier på något så finns det fjun och så finns det fjun :)
SvaraRaderaHa en fin helg! Carina
Mmm, man kan aldrig bli för närgången när det gäller blåsippor. Jättehärliga bilder, härlig mystik där dom lyser i dunklet. Det är inte länge sedan jag upptäckte första knopparna och nu är dom på väg att blomma ut. Vi får passa på att njuta så länge det går av dom.
SvaraRaderaÖnskar dig en skön söndag!
Anita
Vilken härlig skog! Vet faktiskt inte om jag någonsin har sett blåsippor i naturen, vitsippor har jag däremot till och med på tomten.
SvaraRaderaTycker som Anita, den tillhörande, obligatoriska mystiken är mycket väl förmedlad på dina bilder!
Vårhälsningar
Marta