På väg ut igen

Lilla tisse-tassen har varit sjuk...

Den vanligaste sjukdomen av alla hos kastrerade matglada hankatter - urinsten. Som tur var tog veterinären emot och splolade urinröret direkt. Så nu är det low calorie urinary diet foder som gäller i framtiden. Och så många vattenskålar runt om i huset för att få kissen att dricka mycket. Livslång diet för att problemen inte ska återkomma. 

Jag fick frågan av en jobbarkompis, hur ser/vet man att det inte kommer något kiss? Att katten inte bara "fjantar sig" på lådan? För en katt som kan gå ut och in som han vill är det ju en berättigad fråga. 

Våran kisse hade faktiskt visat typiska symptom redan tidigare, han trampade runt och visade att han ville kissa på många olika ställen. Det var ett par månader sedan. Men att det kunde vara begynnande urinsten fattade ju inte jag, i stället gjorde jag i ordning kattlådan inne och det verkade han helnöjd med för han har använt den varje dag. Kunde till och med komma direkt in och springa till lådan. Bortskämda katt, tänkte jag. Hela tiden har han åstadkommit "normala" kattsandsklumpar. Så vi förstod inget förrän den kvällen han "kravlade" sig ur lådan i kissposition och satt kvar i samma ställning i säkert fem minuter utanför lådan - inte en droppe kom det på golvet. En timme senare var vi hos veterinären. 

Nu var det inte blåljus - så illa var det inte. Men om en katt med urinsten inte får hjälp att få bort kristallerna som stoppar så kan den dö inom ett par dygn. Så det var absolut nödvändigt att få hjälp direkt.

Dagen efter fick han komma på återbesök till veterinärstationen och ligga inne med dropp. En del av behandlingen för att spola igenom systemet och säkerställa att alla kristaller är borta. Det tyckte han inte om, berättade djurskötaren som hade hand om honom. Men han skötte sig oklanderligt, även om han var sur. Sitta inne i en bur med slang i benet. Hmmff... 

När han kom hem sprang han ut och satte sig på altanen och bara sträckte upp näsan i den blåsiga luften och andades. Det såg för skönt ut.

Sedan skulle han gå på metacam i tio dagar. Men efter tre dagar kräktes han så med veterinärens godkännande avbröt vi behandlingen. En liten risk att katten får urinvägsinfektion efter ingreppet finns alltid och metacam kan hjälpa till att minska risken. Men biverkningar som gör att han inte behåller mat och vätska är inte heller bra. 

Nu håller vi tummarna för att katten inte hittat någon matskål i grannskapet med "förbjudet" foder. Det går nämligen inte åt så mycket dietfoder som är tillåtet...