Surr, surr..
Kanske lite stökigt
i den här rabatten när pastellaklejorna breder ut sig både på bredden och på tvären.
Många, många knoppar har jag plockat bort pga gallmyggornas framfart, men det syns inte eftersom det är så otroligt mycket knoppar i alla fall. De här aklejorna brukar blomma hela sommaren för det kommer hela tiden nya knoppar om man klipper bort frökapslarna. Och de står så strategiskt precis bredvid en liten trappa där man kan sitta med sekatören och bara njuta och göra nytta på samma gång.
Många, många knoppar har jag plockat bort pga gallmyggornas framfart, men det syns inte eftersom det är så otroligt mycket knoppar i alla fall. De här aklejorna brukar blomma hela sommaren för det kommer hela tiden nya knoppar om man klipper bort frökapslarna. Och de står så strategiskt precis bredvid en liten trappa där man kan sitta med sekatören och bara njuta och göra nytta på samma gång.
Humlerumpa
Aklejorna vid altanen har klippts ner och humlorna får hålla till godo med nyutslagna fingerborgsblommor. Nekaren i dem ska nog räcka fram till midsommar i alla fall.
Här står de vackra fingerborgsblommorna. Alldeles självmant har de placerat sig bredvid varandra intill altanstaketet. Så snyggt skulle det aldrig blivit om jag hade försökt plantera dem själv.
Stulen lycka
Den här skönheten äntrade min trädgård som tre stulna strån. Det är fem år sedan nu.
Tycks som om den inte skäms att ha sitt ursprung som stöldskott. Jag skäms inte heller för det syntes inte ens på moderplantan att jag skattade den på några strån med vidhängande rot. (Och dessutom känner jag trädgårdsägaren i fråga och hen har skänkt mig en hel del annat, så hade jag bara väntat så hade jag fått en större tuva med en gång.)
Trevliga färgstämda vänner i rabatten har den fått också. Den ärligt införskaffade stenbräckan är lätt att dela, den täcker långsamt marken och inkräktar inte på sina vänners utrymmesbehov.
Ljuvliga, sommarsöta lyckopiller på stjälkar.
Tycks som om den inte skäms att ha sitt ursprung som stöldskott. Jag skäms inte heller för det syntes inte ens på moderplantan att jag skattade den på några strån med vidhängande rot. (Och dessutom känner jag trädgårdsägaren i fråga och hen har skänkt mig en hel del annat, så hade jag bara väntat så hade jag fått en större tuva med en gång.)
Trevliga färgstämda vänner i rabatten har den fått också. Den ärligt införskaffade stenbräckan är lätt att dela, den täcker långsamt marken och inkräktar inte på sina vänners utrymmesbehov.
Ljuvliga, sommarsöta lyckopiller på stjälkar.
I en annan del av
trädgården, svävar stenbräckan i skuggan av den japanska fliklönnen.
Men själv tycker jag inte att lönnen överskuggar bräckan, jag tycker faktiskt att de lyfter varandra.
Men själv tycker jag inte att lönnen överskuggar bräckan, jag tycker faktiskt att de lyfter varandra.
Det lyser rött
Bland annat lyser blodfingerörtens blommor rött. Så söta, men svåra att få att växa snyggt. Hos mig bara hänger det långa revor ut över kanten och samlar jag inte ihop dem och snörar upp allt så blir blommorna lätt gräsklipparmat.
En annan röd juvel är lupinen. Så läcker ihop med alunrotens matchande blommor.
ISO 3200
Jag har ett bestämt minne av att bilderna alltid blev så brusiga med höga ISO-tal, så jag slutade försöka justera ljuset med ISO för länge, länge sedan. Men, det var nog den gamla kameran. För häromkvällen var jag ute och plåtade lite och vred upp ISO för att få något motiv alls att framträda på bilderna.
Och det visade sig ju att det blev en hel del jättebra bilder, trots mörker och inställningar. Man lär så länge man lever.
Fingerborgsblommorna börjar slå ut. De växer bara där de själva vill. När jag försöker flytta en planta så sätter de sig alltid på tvären och blir möjligtvis små och förvridna, om de alls tar sig. Men med åren har jag lärt mig sprida lite frö där jag vill att de ska komma upp.
Och honungslöken har äntligen skakat av sig sin huva och öppnat sina klockor.
Liv o rörelse bland blommor o blad
Humlorna festar på försommarens överflöd.
.jpg)
Det går inte att se sig mätt på dessa underbart söta insekter. Helena ville se rörelse i veckans FOTOTRISS. Jag hoppas att humlornas ivriga pollensamlande är rörelse nog, för själv blir jag sittande och bara tittar och lyssnar och myser.
Vallmo-o-lycka
Förra året sådde jag frö av vit vallmo som skulle matcha min vackra vita trädpion.
Eftersom jag är rätt kass på att dra upp frön, så var det ganska förväntad o-lycka att de flesta fröna inte grodde. Men två tappra plantor lyckades komma upp och hålla sig vid liv. O, lycka de överlevde också vintern och glädjen var stor när det faktiskt kom en knopp i en av plantorna.
O-lycka att trädpionen blommat över innan vallmon ens var i närheten av att slå ut... Så mycket blev det med den matchningen.
Nästa o-lycka blev förlust av vallmoknoppen själv. En dag var den bruten. Jag vet inte om det var insekter som gnagt av den? Det var något kleggigt på stjälken på själva brottsplatsen. Men det kan ju varit katt eller grannens hundar som farit fram också.
I alla fall tänkte jag att kanske, kanske kan jag få knoppen att slå ut om jag sätter den i vas. Jag hade inte stora förhoppningar.
O, lycka när det lyckades.
O, lycka igen, när jag hittade en ny liten knopp i den andra överlevande plantan. Här finns hopp om att få se fler vita vallmoblommor med vackert lila mönster i kalken.
Eftersom jag är rätt kass på att dra upp frön, så var det ganska förväntad o-lycka att de flesta fröna inte grodde. Men två tappra plantor lyckades komma upp och hålla sig vid liv. O, lycka de överlevde också vintern och glädjen var stor när det faktiskt kom en knopp i en av plantorna.
O-lycka att trädpionen blommat över innan vallmon ens var i närheten av att slå ut... Så mycket blev det med den matchningen.
Nästa o-lycka blev förlust av vallmoknoppen själv. En dag var den bruten. Jag vet inte om det var insekter som gnagt av den? Det var något kleggigt på stjälken på själva brottsplatsen. Men det kan ju varit katt eller grannens hundar som farit fram också.
I alla fall tänkte jag att kanske, kanske kan jag få knoppen att slå ut om jag sätter den i vas. Jag hade inte stora förhoppningar.
O, lycka när det lyckades.
O, lycka igen, när jag hittade en ny liten knopp i den andra överlevande plantan. Här finns hopp om att få se fler vita vallmoblommor med vackert lila mönster i kalken.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)