I väntans tider

Mitten av juli och några knoppar har dragit till sig blickarna under flera veckors tid. Det går sakta, sakta, sakta framåt.

Klematis, du vackra men så svårflirtade. 

En nyhet i trädgården i år, en mörkröd klint (en blomma har ju redan slagit ut)

Solhatten är som en liten krona

Det finns fler växter som inte kommit fram till blomperioden ännu, tänker på flox, dahlia, rosor (ja, rosorna här är sena), kärleksört, bolltistel, astilbe. Jag undrar om inte väntan och längtan är minst lika härlig känsla som glädjen när blommorna väl har slagit ut.

 

Sol och värme

Solen värmer och värme är bra för att lindra förkylningsbesvär. Så det är ju bara att ta det lugnt och vila.

Anisisop framför sommarens första dahlior

Semestertröst

Hostar och snorar och och "tröstas" av han som nu efter två veckor anser sig vara nästan frisk. 

Kul start på tre veckors semester. Men jag tröstar mig med alla vackra blommor i trädgården. Ingen förkylning i världen kan hålla mig inomhus. Jag orkar inte med att jobba eller rensa, men jag kan hålla kameran någorlunda stadigt - en kort stund. 

Den gamla enkla morfars-pelargonen börjar blomma.

Lite modernare och framför allt tidigare "varuhus-pelargoner".

Jag gillar pelargoner, men samlar inte och har inte en susning om sort eller namn.

I den främre krukan har pelargonen sällskap av en chokladblomma som börjar knoppa så smått. Jag tror att den rödbruna färgen på chokladblomman och den rosa pelargonen kommer att gifta sig, som man brukar säga.

Den bortre krukan hyser en vit fänrikshjärta och en röd axlobelia (eller om det heter praktlobelia). Den kommer att *skära* sig mot pelargonen för den är klarröd. Men vad gör väl det, så länge växterna är frodiga och friska?

Flikigt och skirt

Den japanska rödbladiga fliklönnen är underbar i kombination med den skira rosablommande stenbräckan. När stenbräckan har blommat över står fröställningarna kvar med sina röda stjälkar.

Kanske är detta en långsam början på en japansk hörna i trädgården? Är inte stillheten och långsamma processer karaktäristiska för just japanska trädgårdar. Då gör det ju inget om det tar tio år till innan den är iscensatt.

Vitklocka

En vit blåklocka som sällskapar med åbrodden.

Borstnejlikor

Mörkröda borstnejlikor är spektakulära tycker jag. De har kanske inte så spännande mönster men de lyser verkligen upp.

Och när de smiter ut i övriga rabatten och blandar sig med irisens blad är de fridlysta för plockning. Det finns inget som får mig att vilja rensa här.

Faktum är att flera borstnejlikor verkar trivas bland andra blommors blad. Eller har funkian fått en ny sorts blommor?

Hängslöjan hänger med

Den var så risig och full av mossa att tanken var att kasta den på komposten. Sedan tänkte jag att den skulle få stå något år eller två i slänten tills jag hittat något lämpligt att hålla fast jorden med.

Som vanligt när jag tror att det bara är tillfälligt så blir det permanent. I sju år har hängslöjan vuxit på sin nya plats och den blir ju bara finare för varje år.

Pioner

I min skuggiga trädgård, på en av de mörkaste platserna, skyddad av syrenerna har jag min pionrabatt. Det är säkert inte optimalt, men pioner är tuffa och utan full sol så blir tiden från knopp till blomma desto längre. Då får man njuta av de olika stadierna under flera veckors tid.

Knoppstadiet som älskas av alla, i synnerhet myrorna

På väg att öppna sig

Utslagen, nästan näckroslik

De vita pionerna fanns i trädgården när vi flyttade hit. En tuff och tålig rugge som vi har flyttat och delat flera gånger utan att den har tjurat. Underbart väldoftande blommor varje år.

När pionrabatten skapades så införskaffades ett sällskap till den vita. Två Sarah Bernhard fick ge lite färg åt rabatten. Deras knoppar får mig alltid att tänka på jordgubbsglass.

Sarah i förgrunden och den vita vackert bredvid

 

Halvt utslagen Sarah efter en regnskur

Sarah Bernhard, en riktig primadonna

Humleskydd

En humla har tagit skydd under en lobelia som hänger under altantaket. Den såg inte ut att må så bra, hoppas den bara behövde lite vila. Det är ont om humlor i år tyvärr.

Jätteprästkrage - eller mera vitt

Stora härliga prästkragar, sprider sig som ogräs. Men nu ska de tämjas och samlas till en ny rabatt som de kan ha för sig själva. Tanken att bara rensa bort dem helt är omöjlig när man ser dem. De bara måste få vara kvar i trädgården så länge de själva vill.

Fler närbilder på blommor i veckans

Blo-Ma