Ginstens uppgång och förfall

I trädgården har jag en rödblommande ginst. Snyggt vintergrön är den en riktig pärla tycker jag.



Jag längtar på våren, när blomknopparna börjar svälla.



När alla blomknopparna har slagit ut är den alldeles överdådig i sitt blomflor.



Röd och röd, förresten? Den är i alla fall inte klargul.



Den är ett stort utropstecken i maj.



Men efter efter ett par veckor är fröjden över och då börjar en skräpig tid.


Man får liksom hålla andan ett tag, tills allt bös har trillat av och busken blir grön igen. Under tiden ska jag planera hur mycket jag kan beskära ner den, för den börjar faktiskt bli för stor och yvig för sitt eget bästa.






2 kommentarer:

  1. Vacker! Men ja, man får blunda lite för det där skräpiga...jag har mängder av både syren och snöbär att ta hand om, döda kvistar o grenar men idag ösregn. Får bli en innedag istället!
    Sommarkram från Titti

    SvaraRadera
  2. Hej Charlotta!
    Jag har bara sett ginsten som en liten buske, din ser ut som ett stort träd. Fin är den.
    Ha det gott /Marika

    SvaraRadera


Stort tack för att du tagit dig tid för en kommentar!


Alla anonyma kommentarer hamnar i skräpposten och de raderas utan granskning. Har du ingen blogg kan du kommentera med namn/webbadress och bara fylla i namn.