Svärmor var här och förtydligade att det var hennes farfar som hade de här pelargonerna från början. De är alltså mer än 200 år gamla.
Bevarandeansvaret känns ganska tungt när jag tänker på det. Men å andra sidan har det gått lätt alla 30 år jag har varit med och tagit hand om dem. I år sitter de i krukor i trädgården, bara för att jag fick några riktigt stora krukor som jag skulle fylla med något. Vanligtvis brukar jag plantera ner dem i någon rabatt.
Det var en snygg 200-åring.
SvaraRaderaSommarkram från Anne-Lie
Häftigt! Och så fin färg på blommorna. Du får peppra din omgivning med skott så blir bevarandeansvaret lite mindre tungt. :-)
SvaraRaderaVad häftigt att de där pelargonierna har hängt med i familjen i så många år! Tidsperspektivet är faktiskt svindlande, när man tänker efter... 8-)
SvaraRaderaJag har nån slags fikus och novemberkaktus som har sitt ursprung i sticklingar från såna som min farmor hade. Vet tyvärr inte var hon fick sina ifrån, men det är ju inte otänkbart att även hon har fått dem "i arv" från någon släkting - och isåfall kan ju även de vara ganska gamla. :-)
Alltid lika mysigt att kika in här på din blogg och gå på trädgårdsvandring i dina rabatter genom alla fina blomsterfoton!!! Fint staket ni hade gjort av rep och stolpar! :-)