Fröförökning

Jag har lyckats driva upp magnolia-plantor från frö en gång förut.

Av tiotalet småplantor vissnade de flesta bort när jag glömde vattna, men ett par plantor överlevde. Året var 2015 och på hösten planterade jag ut dem.

Två torra somrar i rad klarade jag dock inte att hålla liv i dem. Torkade de verkligen bort? Kanske vattnade jag för mycket...? Kanske hade myrorna byggt bo i marken och förstört? I alla fall, i våras förblev sista lilla pinnen livlös.

Nu är det dags att börja om. Skam den som ger sig. Frukterna är mogna och fröna börjar trilla ut.

  

  

Jag har petat ner fröna i krukor som jag täckt med fiberduk. Sedan får de stå nedbäddade i en av pallkragsbäddarna över vintern. Så lyckades jag förra gången. Det ska väl gå igen, tänker jag.

 

Fungerar inte fröförökningen så har jag faktiskt en rotad avläggare som jag har flyttat till kruka också. Har inte bestämt mig för om jag ska förvara krukan inomhus (frostfri källare) eller om den ska få stå nergrävd i pallkrage bredvid frökrukorna. Jag tror ju att utomhus är bättre egentligen, bara det inte blir vargavinter.

Jag har ingen bild på "sticklingen" - men många, många bilder på moderplantan. Inte så många i helfigur dock, men en bild sedan i somras hittar jag i arkivet.

♥ ♥ ♥

Magiska september

Plötsligt blev det höst, nästan höst. Älskar den krispiga klara luften.

Några växter kommer med blommor nu. Är det inte magiskt att upptäcka dem en frisk septembermorgon.

 

Andra växter fortsätter att blomma. Som den fina pelargonen, som jag aldrig tog mig för att flytta från källargången.

I år är också vindruvsskörden magisk. Så otroligt många klasar med druvor och en sort är redan mogen med söta, välsmakande, relativt stora druvor.

Det har varit väldigt fint väder under sensommaren i år. Lagom fuktigt, inte för kallt. Många långpromenader utanför trädgården har jag unnat mig. Förlåt min fäbless för solnedgångar, men jag kan inte låta bli att föreviga dessa magiska stunder när jag är ute och går i skymningstider med utsikt över Hornborgasjön.

Som när solen stod precis mitt över vägen ut mot Fäholmen.

September är en magisk månad, och den är bara inledningen till hösten. Jag ser fram emot en frisk och skön fortsättning på hösten.

Ännu har jag inte slitit ut promenadvägarna och det finns ju en hel del kvar att uppleva innanför tomtgränsen också. Som blyblommorna, de har bara börjat slå ut knopparna.

Nästa inlägg kanske jag kan återkomma med en fin bild på flera vackra blå blomställningar.

♥  ♥  ♥

Länkar till Trädgårdsfägring