Vackra, vilda, rosa, självsådda akleja. Pastellaklejorna står i en klass för sig när det gäller aklejor.
Septembers fallande vita
Vet att september har mer att ge
men inledningen
med vitslysningens fallande kroppsspråk
ingjuter både
hopp och melankoli
Ginstens fall
Ginsten har varit en läcker orange jättebakelse i trädgården i många år nu. Jag har klurat och funderat på hur mycket man ska kunna beskära den utan att skada den.
Jag har försökt ta sticklingar, men de har aldrig rotat sig.
Men nu behöver jag inte fundera på vad jag ska göra med den längre. Ett regnväder spräckte den. Ja, det var väl många regnväder som orsakat rötan förstås, men en sista droppe fick busken att dela sig och stammen spräcktes.
En liten torr tår av ledsnad, men sedan var det bara att ta fram sågen och rensa upp. Tack och lov är ju trädgården och naturen så levande att det är ingen idé att sörja. I stället får en tänka att nu finns det plats för något nytt. ♥ ♥ ♥
Maj - tulpanmånaden
De mest efterlängtade i början av maj, de röda tulpanerna.
Speciellt i kombination med andra blommor.
♥ ♥ ♥
Mitt i mars
Mitt i mars kan vi konstatera att det hunnit vara både vinter och vår.
Men det dröjde inte länge innan våren tittade fram igen.
Och till och med lungörten har börjat slå ut några tidiga små klockor.
Det kom lite snö och det blev till att skotta lite grand.
Men det dröjde inte länge innan våren tittade fram igen.
Blåsipporna finns nu lite var stans i backarna.
Och krokusarna har formligen exploderat i trädgården.
Och till och med lungörten har börjat slå ut några tidiga små klockor.
Och den söta vårälväxingen växer och sticker upp små nyfikna ax.
Julrosorna har också börjat växa.
♥ ♥ ♥
Grågrön va-bra-ri
Vabruari för småbarnsföräldrar; va-bra-ri för för oss som fått vara friska OCH sluppit skotta snö.
Det kom visserligen lite snö, men inget som krävde att snöskyffeln behövde arbeta.
Säger inte snödropparna allt om inledningen av detta årets februari-månad? ♥
Och under snön växte bellisorna till sig. Så från vit snö till vita blommor. I love it!
Och solnedgångarna kan vara så makalöst vackra i februari.
Sen kom Dennis - och då var det inte lika kul längre...
... och vi drömde oss bort, ändra bort till sommaren. Förra sommaren var ju lite trist utan husdjur, så nu bestämde oss för att fylla tomrummet med en husbil.
Det kom visserligen lite snö, men inget som krävde att snöskyffeln behövde arbeta.
Säger inte snödropparna allt om inledningen av detta årets februari-månad? ♥
Och under snön växte bellisorna till sig. Så från vit snö till vita blommor. I love it!
Och solnedgångarna kan vara så makalöst vackra i februari.
Sen kom Dennis - och då var det inte lika kul längre...
... och vi drömde oss bort, ändra bort till sommaren. Förra sommaren var ju lite trist utan husdjur, så nu bestämde oss för att fylla tomrummet med en husbil.
Måste jag döpa om bloggen snart?
♥ ♥ ♥
Wonder-brun vintermånad
Visst är den gröna vintern skön på sitt sätt. Jag har kommit att gilla brunt på ett underbart vintrigt vis.
Och mellan vackert chokladbruna löv tittar vivorna redan fram.
Och ska man ha djurbesök i januari så måste det nästan bli en gyllenbrun hund. Eller rådjurssommarpälsbrun. Vacker är han "lille man" och lika snäll som han är stor.
Astilbens fröställningar är nästan självlysande i eftermiddagssolen.
Miscanthusens fröställningar luddar i den vackraste vetekornsnyansen.
Hasselblad och kanske några björklöv.
Och ska man ha djurbesök i januari så måste det nästan bli en gyllenbrun hund. Eller rådjurssommarpälsbrun. Vacker är han "lille man" och lika snäll som han är stor.
Dimmiga dagar
Uttråkad på denna mörka, regniga och dimmiga decembermånad, längtar jag efter lite vinter. En kort och frisk, ljus period innan vi tar klivet in i nästa vårsäsong. Är det för mycket begärt?
Antagligen, så det är lika bra att passa på att leta efter ljuspunkter även i dystra december. En promenad på berget gav lite grand. Dimmiga hyggen och spöklika trädstammar blev dagens huvudmotiv.
Pilgrimsleden mellan Varnhem och Gudhem går längs krönet av Billingen. Markeringsstolparna är det enda som kan kallas färg därute.
Sötaste granodlingen. Visst är barrträden gröna, men de ger ändå ingen riktig färgupplevelse när det är så dimmigt och dystert.
En upplevelse är det dock att känna den hissnande känslan av djup i motivet när sluttningen är så väldigt brant.
Att skogsavverkarna vågar åka upp med sina maskiner i den branta sluttningen är svårt att förstå. Själv är det ju knappt att en vågar gå... men eftersom nedåt är vägen hem så är det bara att tassa försiktigt. Än har inga vrister stukats.
En annan farlig passage är lerpölarna. Någon har lagt ut stammar att gå på, men det går inte jag på. Hellre klafsar jag i geggamojjan än halkar på runda, hala stockar. Men jag kan faktiskt avslöja att det går att ta sig förbi torrskodd vid sidan om.
Nästan hemma hittade jag lite grönt som faktiskt lyste upp. Mossan på marken är riktigt färgsprakande mellan stammarna.
En annan sak som jag längtar efter just nu är faktiskt att få åka och jobba i morgon. Det har varit alltför många dagar hemma nu, både före och efter julfirande.
Antagligen, så det är lika bra att passa på att leta efter ljuspunkter även i dystra december. En promenad på berget gav lite grand. Dimmiga hyggen och spöklika trädstammar blev dagens huvudmotiv.
Pilgrimsleden mellan Varnhem och Gudhem går längs krönet av Billingen. Markeringsstolparna är det enda som kan kallas färg därute.
Sötaste granodlingen. Visst är barrträden gröna, men de ger ändå ingen riktig färgupplevelse när det är så dimmigt och dystert.
En upplevelse är det dock att känna den hissnande känslan av djup i motivet när sluttningen är så väldigt brant.
Att skogsavverkarna vågar åka upp med sina maskiner i den branta sluttningen är svårt att förstå. Själv är det ju knappt att en vågar gå... men eftersom nedåt är vägen hem så är det bara att tassa försiktigt. Än har inga vrister stukats.
En annan farlig passage är lerpölarna. Någon har lagt ut stammar att gå på, men det går inte jag på. Hellre klafsar jag i geggamojjan än halkar på runda, hala stockar. Men jag kan faktiskt avslöja att det går att ta sig förbi torrskodd vid sidan om.
Nästan hemma hittade jag lite grönt som faktiskt lyste upp. Mossan på marken är riktigt färgsprakande mellan stammarna.
En annan sak som jag längtar efter just nu är faktiskt att få åka och jobba i morgon. Det har varit alltför många dagar hemma nu, både före och efter julfirande.
God fortsättning!
♥ ♥ ♥
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)