Hélena startar upp en ny säsong med blommiga fredagar. I första omgången sammanfattar vi sommaren. En sommar som vi kommer att minnas länge för alla soliga dagar och värmen som har följt oss ända in i september.
När började sommaren? I mitten av maj när tulpanerna var som vackrast och stoltast kanske. Inte såg de ut att skämmas för sina rådjursbetade blad i alla fall.
Sommaren är i alla fall väl etablerad när prästkragarna slår ut i juni. I år har jag grävt en ny rabatt utanför förrådet där jag har samlat massor av prästkragsplantor. Hoppas de trivs där för jag har beslutat att rensa bort dem på alla andra ställen i höst.
Aklejorna skänker mig sådan glädje varje sommar. De överraskar med färg, med form, med plats och så blommar de så länge. En del av de större plantorna ser jag till att rensa från frökapslar och då bjuder de på nya blommor hela sommaren lång.
I år har magnolian också bjudit på blommor hela sommaren lång. I alla fall kom det nya blommor igen i augusti. Visst är blommorna underbara men magnolians bladverk är också en fantastisk prydnad i trädgården.
Inte samma stjärnglans över rosenprakttryet, men det är trevlig buske som jag tränar formklippning på. Och så blommar den så vackert, överdådigt på försommaren och så bonusblommor i augusti.
Ingen sommar utan pioner - om det så bara är för en dag. I år var pionlyckan relativt lång. Inget rekord, men de regnade i alla fall inte bort.
Rosorna har också mått bra den här sommaren.
Det har varit ont om fjärilar och inte många bin och humlor. Men några få kom i alla fall på besök. En silverstreckad pärlemorfjäril kalasar på lavendelnektar.
I år var första gången som klematisen har blommat ut. Det är kanske bara soltimmarna som har fattats förr om åren?
När sommaren går mot sitt slut är floxen min räddning. Jag älskar doften, jag älskar färgerna! Varje morgon tar jag med doften när jag åker till jobbet och när jag kommer hem på eftermiddagen är doften från floxen det första som välkomnar mig hem.
