Så nära sjön jag vill komma

Båtar och båtliv lämnar jag åt andra, men jag har ändå något som i alla fall låter som om det har anknytning till hav och fartyg, nämligen mina tremastare.


Som vanligt är det detaljerna som är så häftiga, blommornas klarblå fjädrar runt ståndarna. Varje stjälk med blad avslutas med en knippe knoppar och blommorna slår ut en eller ett par stycken åt gången.



Ruggarna är tyvärr inte så stadiga och de lägger sig ofta även om jag försöker binda upp dem.



Se på dessa fascinerande blommor. De är nästan hypnotiskt vackra, kan sitta och titta på dem långa, långa stunder.


Dörrar

Fototriss har tema dörrar. Det regnar stadigt här så jag ville inte ta kameran utanför dörren utan letar i arkivet. Det visar sig att mina dörrar har en ganska undanskymd plats i mina bilder. De har inte varit i fokus utan det är blommorna som fångar mitt intresse i första hand.

 

Andra dörrar i Fototriss

Inga ormar bara bunkar


Vackra bunkar, många bunkar, överallt ormbunkar.



Speciellt svåra att få bort om de slagit rot under en sten eller i en stenmur. Ormar ska ju trivas bland stenar, men här trivs bara ormbunkar.



Och så bergklinten förstås, som gör sig väldigt bra mot stenmurens mossklädda krön.


Myggornas paradis


Dagens visdomsord:

Om du tror att du är för liten för att påverka, då har du  
aldrig haft en mygga i sovrummet.
(lär vara ett afrikanskt ordspråk)


Den här vackra, grönskande stigen går precis utanför vår trädgård. Här trivs myggorna, men de är inte främmande för att göra en utflykt till en närbelägen trädgård eller till och med en inflykt i ett hus i närheten om en liten, liten springa lämnas öppet i ett fönster.

Efter alla år här ute i kanten av skogen tror jag att jag blivit immun mot myggornas gift, för de kliar knappt alls längre. Men knott har jag däremot inte vant mig vid ännu, så nu när regnet kommit och luften är fuktig så gäller det att klä sig klokt när man går ut. Inte exponera huden för mycket. 


Blåklockebock och pionbug



Vi bockar och bugar och tackar för regnet som äntligen föll. Så friskt och skönt och grönt allt blir igen.

Fuchsiavägg

Dagens visdomsord:

Man kan aldrig få för många fuchsior


Nu börjar det blomstra på min fuchsia-vägg. Fuchsiorna är perfekta att hänga upp på den trista norrsidan, de trivs utmärkt där det är lite skuggigare. Blue angel är först ut med att slå ut av de övervintrade plantorna.


Denna namnlösa skönhet är impulsinköpt i år. Vem kan motstå den?

  

Knoppar i Beacon, i Göteborg och den ljusrosa som jag inte minns namnet på.




Små sticklingar lite överallt i små krukor. Tror det är Göteborg som är så lätt att få att rota sig, men får veta säkert först när de slår ut. Inte kom jag ihåg att märka själva sticklingarna i våras inte.
Den "stora" gröna till vänster är en lakritstagetes, ska bli spännande och se vad den utvecklas till. Hoppas, hoppas den också trivs på norrväggen.


Hästkväll



All tid spenderas inte i trädgården. Speciellt lite senare på kvällarna är knotten så ettriga att jag hellre följer med och jobbar i stallet... Och som den sökare jag är efter dagliga naturupplevelser, så finns det naturligtvis guldkorn att finna även på dessa utflykter.

Högdagrar


Fototekniskt är högdagrar de ljusaste partierna i en bild. Men i min begreppsvärld, jag som tycker det är roligt att teckna med blyerts, har alltid högdager varit benämningen på den ljuseffekt som bildar vita konturer runt ett motiv eller del av ett motiv.

 Högdagrar är lite guldkant på vardagen. När jag kom runt husknuten och fick se alunrotens blomstjälkar gnistra i kvällssolen, var jag bara tvungen att gå in och hämta kameran. Trots att jag hade lovat mig själv att det inte skulle bli fler foton igår.

Oborstat

Borstnejlikornas beteende är ganska oborstat, men ack så charmigt. Vem har hjärta att be dem hålla sig inom ramarna?


Det är väl deras sätt att konkurrera om uppmärksamheten. Med risk att överskuggas av magnolian, risk att överväldigas av nävorna och risk att trängas ut av irisen ovanför så har de hittat en lyckad strategi för att både växa och synas.

 



Nä-va fin den är

Nävan, den tacksamma marktäckaren. Min trädgårdsnäva fyller inte bara rabatten, den har också fyllda blommor som är så ljuva och har så underbar färg (stora bilden nedan ger mest rättvisa åt färgen).

  

Det är inte ofta jag visar bilder på hela rabatterna (de är inte tillräckligt fina eller rättare sagt gör sig inte så bra på bild) men när trädgårdsnävan tagit över så är färgprakten makalös och det är bara att njuta. 

Från början var det meningen att nävan skulle hålla jorden på plats i slänten så länge, tills jag hittade något bättre. Men det är svårt att komma på något som gör sig bättre i en brant slänt än blommande nävor. När blomfloret har vissnat ut klipper jag ner dem i etapper och får gröna kuddar med med nya blommor under hela sommaren. 



Hurra för Heuchera

Min allra första alunrot finns bara kvar i mitt minne numera. Den söta "jetfire" tålde inte de kalla vintrarna.

Men den röda som jag fick av storasyster trivs alldeles utmärkt och finns lite överallt i trädgården, som super-combo.
Den passar ju till allt!
 

Upphör aldrig att förvåna

Denna klematis upphör visst aldrig att förvåna. Inte minst genom att överleva och faktiskt blomma flera år i rad. Det förvånar mig också att jag faktiskt inte gett upp försöken med klematis efter alla misslyckanden.


Första gången den slog upp sina blommor blev jag mäkta förvånad, för jag hade faktiskt köpt en klart knallröd "Ernest markham" enligt etiketten. Men de rosa blommorna är mycket mera lika "Ville de Lyon" tycker jag nog...



I år förvånar den mig genom att fylla ut sin blomma med en extra liten krona. Är det ståndarna som har förvandlats till kronblad? Kanske har den inspirerats av de dubbla vitsipporna som växer i närheten. Jag har hört talas om att växter kan kommunicera kemiskt med varandra, men mellan arter... ;)


Kanske lite stökigt

i den här rabatten när pastellaklejorna breder ut sig både på bredden och på tvären.


Många, många knoppar har jag plockat bort pga gallmyggornas framfart, men det syns inte eftersom det är så otroligt mycket knoppar i alla fall. De här aklejorna brukar blomma hela sommaren för det kommer hela tiden nya knoppar om man klipper bort frökapslarna. Och de står så strategiskt precis bredvid en liten trappa där man kan sitta med sekatören och bara njuta och göra nytta på samma gång.

Humlerumpa


Aklejorna vid altanen har klippts ner och humlorna får hålla till godo med nyutslagna fingerborgsblommor. Nekaren i dem ska nog räcka fram till midsommar i alla fall.


Här står de vackra fingerborgsblommorna. Alldeles självmant har de placerat sig bredvid varandra intill altanstaketet. Så snyggt skulle det aldrig blivit om jag hade försökt plantera dem själv.

Stulen lycka

Den här skönheten äntrade min trädgård som tre stulna strån. Det är fem år sedan nu.



Tycks som om den inte skäms att ha sitt ursprung som stöldskott. Jag skäms inte heller för det syntes inte ens på moderplantan att jag skattade den på några strån med vidhängande rot. (Och dessutom känner jag trädgårdsägaren i fråga och hen har skänkt mig en hel del annat, så hade jag bara väntat så hade jag fått en större tuva med en gång.)



Trevliga färgstämda vänner i rabatten har den fått också. Den ärligt införskaffade stenbräckan är lätt att dela, den täcker långsamt marken och inkräktar inte på sina vänners utrymmesbehov.


Ljuvliga, sommarsöta lyckopiller på stjälkar.


I en annan del av

trädgården, svävar stenbräckan i skuggan av den japanska fliklönnen.


Men själv tycker jag inte att lönnen överskuggar bräckan, jag tycker faktiskt att de lyfter varandra.


Det lyser rött


Bland annat lyser blodfingerörtens blommor rött. Så söta, men svåra att få att växa snyggt. Hos mig bara hänger det långa revor ut över kanten och samlar jag inte ihop dem och snörar upp allt så blir blommorna lätt gräsklipparmat.



En annan röd juvel är lupinen. Så läcker ihop med alunrotens matchande blommor.

ISO 3200



Jag har ett bestämt minne av att bilderna alltid blev så brusiga med höga ISO-tal, så jag slutade försöka justera ljuset med ISO för länge, länge sedan. Men, det var nog den gamla kameran. För häromkvällen var jag ute och plåtade lite och vred upp ISO för att få något motiv alls att framträda på bilderna.

Och det visade sig ju att det blev en hel del jättebra bilder, trots mörker och inställningar. Man lär så länge man lever.

Fingerborgsblommorna börjar slå ut. De växer bara där de själva vill. När jag försöker flytta en planta så sätter de sig alltid på tvären och blir möjligtvis små och förvridna, om de alls tar sig. Men med åren har jag lärt mig sprida lite frö där jag vill att de ska komma upp.

Och honungslöken har äntligen skakat av sig sin huva och öppnat sina klockor.




Liv o rörelse bland blommor o blad

Humlorna festar på försommarens överflöd.




Det går inte att se sig mätt på dessa underbart söta insekter. Helena ville se rörelse i veckans FOTOTRISS. Jag hoppas att humlornas ivriga pollensamlande är rörelse nog, för själv blir jag sittande och bara tittar och lyssnar och myser.



Vallmo-o-lycka

Förra året sådde jag frö av vit vallmo som skulle matcha min vackra vita trädpion.



Eftersom jag är rätt kass på att dra upp frön, så var det ganska förväntad o-lycka att de flesta fröna inte grodde. Men två tappra plantor lyckades komma upp och hålla sig vid liv. O, lycka de överlevde också vintern och glädjen var stor när det faktiskt kom en knopp i en av plantorna.



O-lycka att trädpionen blommat över innan vallmon ens var i närheten av att slå ut... Så mycket blev det med den matchningen.



Nästa o-lycka blev förlust av vallmoknoppen själv. En dag var den bruten. Jag vet inte om det var insekter som gnagt av den? Det var något kleggigt på stjälken på själva brottsplatsen. Men det kan ju varit katt eller grannens hundar som farit fram också.

I alla fall tänkte jag att kanske, kanske kan jag få knoppen att slå ut om jag sätter den i vas. Jag hade inte stora förhoppningar.

O, lycka när det lyckades.



O, lycka igen, när jag hittade en ny liten knopp i den andra överlevande plantan. Här finns hopp om att få se fler vita vallmoblommor med vackert lila mönster i kalken.